förkylning och magsjuka på samma gång

Nu var det riktigt länge sedan jag var här och skrev. Ja man kan ju alltid fundera varför.....jo jag har haft fullt upp att ta hand om både mig och barnen i förkylningen och inte nog med det åkte vi dit på magsjuka. Jag känner mig bättre blev faktiskt av med min förkylning efter magsjukan, dock har pojkarna fått värre förkylning.

inte nog med det käkade Laban pencellin när han fick magsjuka så nu kräks han bara av att se sprutan, få höra med läkaren om vad vi ska göra och sen är det inte bra med hans tå så vi måste nog in med honom igen och de får kika lite närmre på den. De kan inte hålla på att ge pencellin hela tiden kan man tycka. Han har ju dock ärir en och en halv kur nu. Kan inte säga att han ätit två då han kräks nu och kuren slutar på söndag.

Casper då jo han är förkyld men det syns inte på honom, han klättrar och leker på som vanligt. Det är inte lätt att ha en hyperaktiv unge stilla. han förstår ju inte att man ska ta det lugn när man är förkyld...

Det får nog bli lite mer skrivande när jag orkar skriva mer, men nu har ni fått några mer rader att läsa :)

Förkylning

Jag har blivit jätte förkyld samma sak som Casper har.....skit jobbigt vill bara bli av med den. Få se hur det går att jobba, men jag ska vara noga så att inte lilla flickan få något. Sprita händerna väldigt mycket. Sen får man väl se om man kan jobba imorgon, men jag ska i alla fall försöka. Mjukis och Laban har också blivit förkylda men de slipper i alla fall hostan.

Har sovit middag med barnen idag, det var riktigt skönt, men när de vaknade så tyckte jag att vi kunde få sova lite till. Det är tur att jobbet är en lugn plats med den huvudvärk man har.

I helgen ska barnen få testa lite kläder, få se om något passar :) Jag hoppas att de blir skit snygga i alla fall.

öm tå

Det var svårt för släkten att ta åt sig att jag inte ville ha med dem att göra...jaja jag hoppas de fattat vinken nu i alla fall.

Tänkte tillbaka i tiden eftersom det varit sånt tjaffs med släkten de här sista dagarna så kunde jag inte låta bli att börja tänka....jag som var den tysta flickan som alltid varit tillbaka dragen, alltid kännt mig utanför vart jag än har varit, men framför allt i släktens närvara....i alla fall så jag var den där som just ock pass levde kan man väl mer eller mindre säga. jag hatade allt och alla, jag ville inte leva för det fanns inget att leva för....sen insåg jag att om jag någon gång måste känna mig anpassad till världen måste jag göra något åt saken. Jag träffade världens underbaraste karl och vi fick två fatastiska söner. Mjukis har stöttat mig i vått och torrt och han har värkligen byggt upp mitt självförtroende...nu kände jag mig redo att säga vad jag tyckte och tänkte om pappas släkt och det blev ett ramma skirk som jag vet inte vad....men jag bryr mig inte, jag insåg att om jag ska må bättre ska jag inte ha med dem att göra....livet återgår till det normala ändå....naturnes krafter är helt otroliga i alla.

Jag kan inte låta bli att se människan som ett djur, jag har alltid gjort det och det är så kul att se likheter med andra djurarter, människan är inte bättre än något annat djur. Även om vi tänker och sätter ord på saker så fungerar kroppen lika dant som ett djur. Hade jag levt i en flock med min släkt hade jag blivit ett byte för något annat djur eller strövat bort och hittat en annan flock (släkt i detta fall). Flocken skulle inte bry sig och jag tror innerst inne att min släkt inte bryr sig heller om mig...det var bara en öm tå det jag sa till dem och de fick nog några tankeställare men det är inte mig det handlar om i slutändan från deras håll utan pappa...de tyckte inte om det jag skrev om hur de var mot pappa...jag var bara ärlig och skrev det som kom från hjärtat.

Så det är ju upp till släkten att umgås med pappa....det är ju inte han som lämnat "flocken"...det är ju faktiskt hans dotter som hittat en annan bättre "flock".

jag är nog lite skadad fortfarande av mina konstiga tankar från mina yngre dagar....men hallå det är ju faktiskt bara 4 år sedan jag var den där tillbaka dragna tjejen som inte yttrade sig om något, ville inte göra något, ville bara sitta själv och hata allt....jag sökte aldrig någon hjälp ut ur mitt svarta hål och jag faller tillbaka ibland men jag vet när jag måste backa för att inte falla tillbaka helt. Nu känner jag mig stark och måste återta mitt liv som jag förlorat lite under vintern (då jag får mina återfall)...nu är jag stark och kan kämpa, gå ut i strid :p...

hur som hällst är jag lycklig och jag ångrar ingenting utan snare att jag känner en lättnad, en befrielse...sen har jag ju det där med klassåterträffen...men den ska jag inte gå på så den behöver jag inte bry mig om, det är en annan stird som jag får bekämpa senare :p


Ja som vanligt då....annars då??? jo inte så mycket har hänt förutom det där med släkten, man är ute och pysslar på med barn och djur...Laban försöker lära sig gå med skor ute i slasken...det tycker han inte är så kul, han åkte dessutom traktor idag...tror det är första gången han gjort det och han såg mest fundersam på vad han gjorde där. Casper har hjälpt till på gården, kollade och hjälpte till med hästarna...han blir nog en duktig ryttare han rider som en gud på hästarna. Idag parrerade han upp sig på selfan när hon råkade dansa till när hon blev rädd...jag tänkte att nu blir han rädd men icket han bara skrattade och ville att hon skulle göra det igen, vilken balans den killen har alltså.

Imorgon blir det jobb igen, ska försöka komma ihåg reklam bladet jag fått från DeVal och lämna det hoss dom, fanns riktigt snygga kläder där i....tror nog att de skulle gilla att kolla lite

Nu har vi även bestämmt hur vi ska göra inne i stallet så nu är det bara att hiva ut alla grejer och börja göra en större box till selfan så att hon och fölet får plats...man måste ju tänka på att fölningen ska gå bra så att man inte ska börja ändra och joxa efteråt...går det inte bra ja då får vi ändra tillbaka.

det var nog allt för den här gången nu ska jag vila och hoppas att min förkylning ger sig snart....Casper har ju lyckats smitta ner alla i familjen....det var en riktigt elak förkylning han drog på sig för så snabbt den spred sig till alla andra...jaja ha det gott kära läsare

nu är jag less

Igår kväll meddelade jag släkten på pappas sida att jag var besviken och att jag känner mig utanför på något vis....så jag sa upp min bekantskap med dem...de lilla jag har. Jag vill inte ha med dem att göra. Tror jag mår bättre av det.

Det tråkiga är att de ringer min pappa och är arga....han har inte med saken att göra eller jo lite grann men det är inte han som sagt upp bekantskapen med dem utan jag...jag är vuxen så jag tycker de borde ringa till mig istället för till pappa.

Okej i deras ögon sätt är det kanske en bagatell grej att inte komma på bröllopet men det finns massa andra faktorer, tex att de inte kan hjälpa än när man ber dem om hjälp, de erbjuder inte några sovplatser när man åker ner, vi blir aldrig bjudna på något, som sakt jag bryr mig inte men det kanske gör ont i pappas hjärta att aldrig få vara en del av sin släkt? jag klarar mig utan dem, de är inte mina syskon.

Det som gör mest ont tror jag det är att jag bjöd alla pga av att pappa ville att jag skulle göra det. jag ville vara snäll och jag trodde innerst inne att någon i alla fall skulle komma, men pappa värkar ha en väldigt arbetsvillig släkt så alla 6 syskon (de som var bjudna) jobbar under midsommar.

Sen får jag höra från min mamma att de åker visst inte ner för att träffa syskon och släkt utan för att handla alkohol i tyskland och gå på en massa affärer....De tror inte att vi har sånt här eller? Annars så trodde jag att de handlade och åkte över till tyskland för de passade på meddan de var nere eftersom de flesta brukar jobba när de är nere och hur kul är det att sitta och vänta?

Sen för den delen så är det inte alltid de gör sånna grejer, de har hänt att mamma och pappa har åkt ner över en helg bara för att det har varit något, men sånt räknas väl inte....lite synd att jag inte har någon släkt som läser det här men men sak samma man kan ju alltid hoppas på att någon läser.

Hade jag fått höra en sån grej ja då hade jag sakt vad bra då behöver vi aldrig komma ner något mer då...men det är jag och jag är less som sakt...de kommer gå vidare, jag hoppas bara att de skiter i att tänka på mig och att pappa har inte med att jag säger upp bekantskapen.

Varför gör jag då det? Jo för att jag alltid kännt mig som om jag kommit från en annan planet när jag är där nere. jag har inget jag kan prata me dem om, jag tycker de beter sig illa mot min familj, det är viktigare att gå på kalas hoss någon kompis än en släktings bröllop, det går inte komma på dop eller något annan man bjuder in de på, de kom just å pass på pappas 50 års kalas, de gör skillnad på person och person tex mamma har bara blivit grattad när hon fyllde 50 (för att hon var där nere då, annars hade de aldrig firat henne)....ja då kan man gissa vad de är för en slaks släkt man har

jaja jag hoppas de blir lykliga av att ringa pappa och bråka, de kan inte ändra något nu, jag har bestämmt mig och jag mår bäst så, då behöver jag inte bry mig.

Annars då...casper är tok förkyld fortfarande och har haft några jobbiga nätter, men jag hoppas att det går över snart. Fast han är förkyld så hindrar de inte honom att göra en massa bus med lillebror, jag förstår inte hur de kan ha så mycket energi fast de är sjuka? jag skulle vara död om jag var sjuk och gjorde allt bus de gör.

mamma och pappa har kommit hem från norge och de har haft riktigt trevligt, lite synd bara att de ringde och förstörde pappas kväll...men men jag hoppas han inte klandrar mig för det jag har gjort :/

Nä nu ska jag krypa till kojs och hoppas att jag får sova bättre i natt.....det gör inte saken bättre att jag har tok ont i ryggen och det spelar ingen roll hur trött jag än är, det går inte sova...men någon tmme borde jag försöka lura till mig

Stackars pappa

Idag känner jag mig riktigt besviken på mångt och mycket. Det mesta av mina tankar går till bröllopet och jag tycker synd om min pappa. Den ända som kommer från hans sida av släkten är hans mamma (min farmor). Det heter att de inte får ledigt från jobben, tycker jag är lite konstigt då de har vetat länge att det ska bli bröllop. Vära vänner åker upp hit för att gå på bröllopet, de kanske till och med åker ner rätt snabbt igen eftersom de har barn och ett liv där nere....men de kommer åtminstone. Tycker det är lite tråkit att ingen kan ta sig tid och komma upp, då han alltid får offra sig om att åka ner. Jag kan meddela släkten att han blev grymt besviken och funderar på att sluta komma ner....jag hoppas han håller det för hur ofta är inte han nere jämfört med att de kommer upp???.....Okej det är bara jag som ska gifta mig, men ni kanske inte har funderat på att pappa kanske vill dela sin glädje med er??? jaja som sakt tycker så synd om min far. Jag kan i alla fall säga vad jag tycker och tänker och bryta med släkten om det är så och om jag ska vara ärlig så känns det som att jag aldrig har tillhört den släkten och kommer aldrig att få göra det heller. Först ville jag ha Lundmark till efternamn bara för att det passade bättre ihop med Lena....men nu har jag kommit till insikt att det är den släkten jag är välkommen till och det är med stolthet jag bär det efternamnet, då de är mer släkt till mig än vad någon från pappas sida av släkten är.

Annars då....jo jag har jobbat på för fulla muggar idag och är helt slut...gissar att jag inte får sova något i natt heller och det kommer nog att bli en tidig morgon. Önskar just nu att jag skulle kunna fått sova, har inte fått sova ut efter att jag jobbat natt, men vem tänker på mig? Ingen...min sambo ligger redan och snarkar, hade hoppats på att han skulle vara lite social då vi knappt träffats idag, men icket så nicke, nu sitter jag i min ensamhet och njuter av tysnaden. Igentligen skulle jag nog behöva gå och lägga mig, men jag tror nog att någon måste komma och slå mig hårt med en gummiklubba så att jag inte har så mycket tankar i snurr....hatar när jag har sånna nätter och varför faller de alltid in när jag inte vill ha dem?

Imorgon kommer mamma och pappa hem, då får jag lite mer hjälp på gården kanske och jag hoppas att de har haft det trevligt, önskade att jag kunde få komma iväg någon gång också men än så länge så får jag bara se den här gården och arbetsplatsen.

ja något mer då? ja de kanske ska vara glada att jag inte tagit körkortet ännu, har planerat att göra det, inte för att jag vill ha det utan för att jag måste ha det om jag ska bo kvar här uppe....kommer nog att välja att köra så lite som möjligt ändå, kommer nog fortfarande att gå in till jörn det är ju bara 5 km enkel väg...men samtidigt blir jag rädd att jag värkligen kommer sticka någon gång om jag har körkortet, det är inte bara en gång den tanken har korsatt min hjärna att bara lämna allt och bara åka och inte svara i någon telefon eller nått....det tragiska är väl att man inte har någon stanns att fara.

Nä nu ska jag sluta klaga och börja tänka lite posetivt....det är inte länge kvar tills jag blir en Lundmarkare och jag får tänka de poetiva tankarna istället som att våra vänner från söder i alla fall tar sig tid att komma, att mammas sida av släkten kommer, att alla från mjukis sada kommer och att min familj och barn kommer vara med. Jag får börja tänka på att jag kommer att dela resten av mitt liv med den jag älskar. jag får tänka på våran framtid och mina mål här i livet....hur jag nu ska nå dem....men drömma och planera lite kan man ju alltid göra :)

Hoppas bara att natten blir lugn och att jag kan sova.

kalas

I helgen har jag jobbat och i söndags fyllde Casper 2 år. Vad tiden går fort, man blir nästan rädd, den bara susar förbi. Tycker man att tiden går fort innan man skaffar barn....ska man nog aldrig skaffa några för då går tiden dubbelt så fort.

Under helgen lyckades Laban dra på sig en jätte infektion i stortån så det blev ett besök på Akuten och sen ska han äta pencellin i 10 dagar så på söndag är sista dagen för honom.

Idag har Casper hostat och nyst, tror han håller på att bli sjuk, det var ett tag sedan han varit sjuk och sen för den delen har vi klarat oss hyfsat från förkylningarna som går, så det är väl inte konstigt om vi ska dra på oss någon förkylning nu. Sen i det vädret som är så är det inte konstigt om han blir sjuk.

jaja annars har det inte hunnit hända så mycket, mina föräldrar är i norge så vi sköpter om gården medan de är borta på en liten semester :)