öm tå

Det var svårt för släkten att ta åt sig att jag inte ville ha med dem att göra...jaja jag hoppas de fattat vinken nu i alla fall.

Tänkte tillbaka i tiden eftersom det varit sånt tjaffs med släkten de här sista dagarna så kunde jag inte låta bli att börja tänka....jag som var den tysta flickan som alltid varit tillbaka dragen, alltid kännt mig utanför vart jag än har varit, men framför allt i släktens närvara....i alla fall så jag var den där som just ock pass levde kan man väl mer eller mindre säga. jag hatade allt och alla, jag ville inte leva för det fanns inget att leva för....sen insåg jag att om jag någon gång måste känna mig anpassad till världen måste jag göra något åt saken. Jag träffade världens underbaraste karl och vi fick två fatastiska söner. Mjukis har stöttat mig i vått och torrt och han har värkligen byggt upp mitt självförtroende...nu kände jag mig redo att säga vad jag tyckte och tänkte om pappas släkt och det blev ett ramma skirk som jag vet inte vad....men jag bryr mig inte, jag insåg att om jag ska må bättre ska jag inte ha med dem att göra....livet återgår till det normala ändå....naturnes krafter är helt otroliga i alla.

Jag kan inte låta bli att se människan som ett djur, jag har alltid gjort det och det är så kul att se likheter med andra djurarter, människan är inte bättre än något annat djur. Även om vi tänker och sätter ord på saker så fungerar kroppen lika dant som ett djur. Hade jag levt i en flock med min släkt hade jag blivit ett byte för något annat djur eller strövat bort och hittat en annan flock (släkt i detta fall). Flocken skulle inte bry sig och jag tror innerst inne att min släkt inte bryr sig heller om mig...det var bara en öm tå det jag sa till dem och de fick nog några tankeställare men det är inte mig det handlar om i slutändan från deras håll utan pappa...de tyckte inte om det jag skrev om hur de var mot pappa...jag var bara ärlig och skrev det som kom från hjärtat.

Så det är ju upp till släkten att umgås med pappa....det är ju inte han som lämnat "flocken"...det är ju faktiskt hans dotter som hittat en annan bättre "flock".

jag är nog lite skadad fortfarande av mina konstiga tankar från mina yngre dagar....men hallå det är ju faktiskt bara 4 år sedan jag var den där tillbaka dragna tjejen som inte yttrade sig om något, ville inte göra något, ville bara sitta själv och hata allt....jag sökte aldrig någon hjälp ut ur mitt svarta hål och jag faller tillbaka ibland men jag vet när jag måste backa för att inte falla tillbaka helt. Nu känner jag mig stark och måste återta mitt liv som jag förlorat lite under vintern (då jag får mina återfall)...nu är jag stark och kan kämpa, gå ut i strid :p...

hur som hällst är jag lycklig och jag ångrar ingenting utan snare att jag känner en lättnad, en befrielse...sen har jag ju det där med klassåterträffen...men den ska jag inte gå på så den behöver jag inte bry mig om, det är en annan stird som jag får bekämpa senare :p


Ja som vanligt då....annars då??? jo inte så mycket har hänt förutom det där med släkten, man är ute och pysslar på med barn och djur...Laban försöker lära sig gå med skor ute i slasken...det tycker han inte är så kul, han åkte dessutom traktor idag...tror det är första gången han gjort det och han såg mest fundersam på vad han gjorde där. Casper har hjälpt till på gården, kollade och hjälpte till med hästarna...han blir nog en duktig ryttare han rider som en gud på hästarna. Idag parrerade han upp sig på selfan när hon råkade dansa till när hon blev rädd...jag tänkte att nu blir han rädd men icket han bara skrattade och ville att hon skulle göra det igen, vilken balans den killen har alltså.

Imorgon blir det jobb igen, ska försöka komma ihåg reklam bladet jag fått från DeVal och lämna det hoss dom, fanns riktigt snygga kläder där i....tror nog att de skulle gilla att kolla lite

Nu har vi även bestämmt hur vi ska göra inne i stallet så nu är det bara att hiva ut alla grejer och börja göra en större box till selfan så att hon och fölet får plats...man måste ju tänka på att fölningen ska gå bra så att man inte ska börja ändra och joxa efteråt...går det inte bra ja då får vi ändra tillbaka.

det var nog allt för den här gången nu ska jag vila och hoppas att min förkylning ger sig snart....Casper har ju lyckats smitta ner alla i familjen....det var en riktigt elak förkylning han drog på sig för så snabbt den spred sig till alla andra...jaja ha det gott kära läsare