Lekkamrater

Ja när matte inte har tid och barnen inte vill, då får man leta sig nya lekkamrater och hann fann nya lekkamrater. Gombo och kattungarna springer runt runt och jag tror inte huset står säkert. Jag vet att kattungarna brukar härja så man kan undra om huset ska stå kvar....tänk er en hund efter dem också....behöver jag förklara hur det låter?

Det slutade med i alla fall att jag slängde ut Gombo och sa att han får leta sig en lekkamrat ute i stället....i alla fall tills vi har tagit på oss och kommit ut ;) Sen kan matte leka med honom...frågan är om matte duger om han skulle hitta någon lekkamrat ute.....nä nu ska jag ut och hoppas att barnen är medgörliga så jag slipper bråka :)

lite bilder och uppdatering på mitt liv :)

Jag är fortfarande inte frisk, men sakta med säkert så tror jag att det går åt rätt håll. jag har inte orkat skriva på ett tag och haft fullt upp med att bara ha koll på barnen och hålla dem sysselsatta. Just nu är de inne i en period att de testar mitt tålamod och det är inte alltid så lätt. man skulle ha behövt klona sig till minst fem personer för att klara allt som behöver göras och hålla koll på barnen. Så fort jag bara tänker på att sätta mig ner och vila eller ska bara göra något annat så hinner de hitta på hyss. medan jag är inne så bråkar de bara men när jag väl vänder ryggen och inte ser eller hör så är det helt plötsligt kompisar och hittar på något hyss ihop....det är tur att de är söta när de sover ;)

ja vad annars har hänt, jo jag fick ett lite otrevligare uppdrag med min kamera den här veckan. Min mor frågade om jag ville hjälpa en kompis till familjen att fota en hund hon fått tillbaka av köparen. Köparen till hunden sa att han var sjuk men det visade sig vara vanvård på hunden ;( Inte alls lika trevligt att fota honom som var att fota mina vovvar. Men det var tur att de fick tillbaka hunden och att han nu kanske får ett bättre liv någon annanstans. Jag är en sån människa som lider med djuren och det är aldrig trevlig att se ett djur må dåligt. När hon fick tillbaka hunden så kräktes han och hade inte den bästa magen. De tog han till veterinären och även där konstaterades det vanvård på hunden. Han fick lite hjälp och med en bra uppfödare och ägare så börjar han må mycket bättre. vad jag har fått veta mår han så mycket bättre nu och jag tror att han kommer få det bra tillslut. Det är inte alla djur som får en andra chans och det är tur att de finns de som är villiga att hjälpa dem :) Jag har själv tagit en del vanvårdade djur och om man inte hade haft så fullt upp med sitt och redan fullt av djur så hade jag nog tagit på mig ännu mera djur i nöd.

Här kommer en liten bild på hur han såg ut när jag var och fotade honom. Visar inte vem hunden eller ägare är pga av att skydda dem, då vi inte vet hur allt slutar.

Sen passade jag på att fota lite när vi fick 5 plus efter denna kallfront som vi haft. jag var så lycklig när det visade plusgrader och det droppade från taket och träden när solen lös på dem :) jag bara älskar våren och även om den inte är här ännu betyder det att det inte är långt kvar nu :) Så jag tog lite kort på istapparna som blev i trädet. Så även om man var sjuk så var man ju bara tvungen att ge sig ut på en liten foto dag :)

denna dag var dock kallare men den blåa himlen njöt jag av, dock inte så lång promenad blev det men lagom lång så att man hann leka lite med kameran

Samma dag som förra men detta tog jag utan att jag visste att jag gjorde det ;) Blev rätt lyckad ändå

Solnedgången under promenaden

Ett till kort som jag inte riktigt hade tänkt ta men en svart hund hoppade upp och tog tag i kamerasnöret och fingret slant....undra om man kan säga att det var Gombo som tog kortet ;) han har kanske en dåld talang ;)

Gombo tycker att han är värd en godis

Gombo försöker hinna i fatt Yerma...vem hinner först fram till matte?

Försökte få en bild på när Gombo kom springandes fram och åter hela tiden, men han lyckas alltid bli suddig, detta var en av de bättre korten.....han kanske är en sån som är bättre bakom kameran än framför???

Gombo med sin nya leksak, en avlång tennisboll som pipper :) Kunde inte bli bättre, man måste hålla utkik så att ingen har tänkt ta den av honom

Det är sånna här kort jag inser att min "lilla" vovve är rätt stor

Kajtum vilar efter ett snödopp

min fina "lilla" vovve Hagrid

Min sötnos Yerma

Min busskorv och charmknutte Gombo

kajtum springer i solnedgång

Jag är så less

Jag är less och jag tror att både hundar och ungar är less också. jag är less på att vara sjuk och mina barn och hundar är nog också less på att jag ska vara sjuk. De tycker nog att jag är tråkig just nu :)

Det är tur att man haft karl hemma som har kunnat vara ute med barnen i det vackra vädret vi fått och varit snäll och tagit hand om fåren och hästarna åt mig, så att jag har sluppit anstränga mig för mycket. jag har inte orkat jobba med hundarna, det har bara blivit korta promenader och lite fotografering. Idag när vi hade plusgrader var jag bara tvungen att ta mig ut på en promenad så att jag kunde fota lite "vår" bilder :) Fördelen med att komma ut är att man får upp en hel del slem så man kan andas för en liten stund. Sen är jag väldigt less denna värk man har i kroppen, det känns som man blivit överkörd av en ångvält flera gånger om dagen, kroppen säger sova, en del av hjärnan säger sova, medan den andra säger att man inte kan, man har så mycket man ska utföra och självklart lyssnar man på den lilla biten eftersom den är väldigt duktig på att trycka på det dåliga samvetet.

Nu har min karl åkt igen och nu har man inget val, jag måste vara mer eller mindre död för att få ta sovmorgon på morgonen eller sitta och tycka synd om mig i soffan. Men jag är inte den som klagar i onödan så det ska gå bra. Fast jag inte känt mig frisk så blev det ändå lite mer än vad som var tänkt i helgen. Jag och min familj bjöd min syster och hennes kille på mat ena kvällen och här om kvällen så blev det foundue med dem och min storebror. Det var riktigt gott och riktigt trevligt. Dock var det inte alls lika trevligt att vakna imorse då jag visste att min man skulle åka iväg till jobbet och vara borta två veckor till och en kropp som sa att rör du på dig så dör du. men jag lyssnade inte så noga på det utan steg upp och mina syskon var snälla och tog med sig mina barn på en grilltur ute i det vackra vädret. De tog skoter och åkte ut till våran fikaplats vi gjort upp och satt där och myste medan jag valde att vara hemma eftersom min man skulle åka och jag kände att den där ångvälten hade kört över mig ett par 10 gånger tror jag. Men jag valde i alla fall att ta en kort promenad och fota lite och blev lite bättre på humör, men det är inte alls lika kul att komma hem till ett tomt hus.

Jag ska försöka tömma minneskortet och lägga upp lite bilder, men det kommer nog att komma när jag känner att jag orkar sitta en längre tid vid datorn. Just nu blir det att man går in skriver och läser lite bloggar, kollar mailen och sen så sitter man och sappar på tven och konstaterar att det finns inte ett dyft på tven.

Nu sitter jag och väntar på att min man ska ringa eller rättare sagt logga in på msn så att jag kan säga god natt innan man ska sova....

sjuk

Jag har hunnit vara sjuk nu ett tag, idag mär jag bättre, men känner mig fortfarande krasslig, dock inte så krasslig så att jag inte kunde vara ute i det vackra vädret. Nu har solen börjat skina och det är inte jätte kallt under dagarna. Man kan känna att solen har börjat värma lite om man står med ansiktet mot solen. Dock väldigt lite men dock lite värme som ger mig lite hopp :). Idag har vi haft -10 så man kan vara ute, under natten hade vi -30 men nu ikväll är det bara -19 så det går åt rätt håll. Inte för att det gjort så mycket att det varit så kallt eftersom jag legat sjuk.

Jag har inte varit döende men jag har haft feber och ont i hela kroppen plus snuva, täppt näsa och ja allt annat som har med förkylningar att göra. Det som har varit jobbigast är att jag varit yr och haft ont i huvudet så jag har inte hängt med mig själv i några dagar, men idag som sagt har jag inte levt på alvedon eller ipren. Igår var nog värsta dagen, men det hindrade mig inte att vara ute och ta några kort samtidigt som jag rastade hundarna. Jag mådde jätte kasst men med dubbla kurer med febernedsättande så valde jag att ta en kort promenad och det gjorde att min näsa blev mindre täpp och snoret rann så förhoppningsvis kom lite slem och snor upp.

Ska lägga upp foton när jag har lite mer ork, nu ska jag sova och hoppas att jag är ännu piggare imorgon då min syster och hennes kille kommer på besök :)

Kallt, kallt och kallt

ja som alla andra tycker och skriver så tycker även jag att det är kallt. Jag försöker tänka positivt och det är att det inte snöar, men idag så självfallet var det "bara" -26 och så snöade det....så då skulle jag tänka på något annat som skulle vara positivt och det blev att jag äntligen fått upp värmen i huset så jag slipper frysa. Det andra positiva måste vara att hundarna tycker det också är kallt, på både gott och ont. Vi har haft som kallast -40 och inte ens grannens polarhundar ville gå ut. Min mor som kör "nakenhundar" (fågelhundsblandningar) fick plocka in dem så de hade 13 hundar inne under den tiden, bara för att de inte skulle få frysa.

Men åter till mina vovvar så tyckte de att det var så kallt så när de sprang mot dörren för att vilja gå ut så var det som en magisk vägg av kyla träffade dem. ! meter innan dörren så vände de om och sprang under köksborded. Jag har fått ta upp dem och kasta ut dem bara för att de ska gå ut och kissa. Båda mina lurviga saker till hundar stod på bron och kollade på mig, de gick inte ner förän de såg att jag också kom ut i kylan. Jag såg deras pratbubbla ovan för huvudet "matte, kommer inte du ut, så går vi inte 1 meter till". Så snäll som jag är så går jag ut och låter de kissa och sedan går vi in i värmen igen. Så det är på både gott och ont, jag har försökt träna Gombo lite här inne, men med barn och andra hundar så går det inte riktigt så bra som jag hade tänkt mig. Gombo som är van sina promenader och småträningar ute har gått och blivit jätte rastlös och börjat äta på grejer tex tofflor, vantar, mössor osv. Listan är lång. Jag hoppas snart att det blir lite varmare så att jag kan vara ute och träna honom igen. Nu när det har varit så kallt så vet jag även att nere på myren där vi har våra promenader att den blir riktigt kallt, på sina ställen är det nästan 10 grader kallare så det skulle betyda att det är -50 på sina ställen, alltså ohållbart att gå, sen skulle jag aldrig få med mig mina hundar. När jag gjorde mitt försök så stod de på bron och tyckte jag var knäpp och om jag nu ville ha en promenad skulle jag få gå utan dem.

Inte nog att man har en hund som håller på att bli galen så har jag två barn som måste vara ute för annars så klättrar de på väggarna och nu när det varit kallt har jag inte kunnat slänga ut dem (de har även tyckt att det varit kallt inne) så då har jag två små killar som håller på att gå varandra på nerverna och mina med. De slåss, bråkar, och gör att jag måste städa mer än vanligt när de väl sätter igång med att vara sams så hittar de på bus. Så nu önskar jag att det kunde bli lite varmare i alla fall

Kyla

Nu har kylan nått oss också. Men jag försöker tänka positivt, det har snöat i flera veckor nu och jag var less så det var ju bra att kylan kom så att det slutade snöa. Även om jag inte tycker om vintern och mår riktigt dåligt många gånger av den så försöker jag ha positiva tankar om den så att den inte blir så lång :)

Det är kallt ute, ja det går inte att komma ifrån och det är kallt här inne också, det är som att den kryper inåt, men vad gör man, jo man tar sig tid att fota när solen äntligen tittar fram, man bakar en massa :)

Imorgon kommer min älskling hem förhoppningsvis, har inte pratat med honom de senaste dagarna och det känns lite tufft men jag hoppas han hör av sig om inte flyget går iväg, om han blir sen eller ja vad som helst.

Här kommer lite bilder från våran promenad. Det var 27 när jag startade promenaden och när jag går nere på myrarna så är det säkert -35. Det var så kallt att min telefon dog under promenaden, det är tur att man inte behöver ringa efter hjälp eller något ;) Men så fort den hade legat inne i ca 5 min så kom den igång igen.

Jag tog med mig Gombo och Kaitum på promenaden, då det inte fanns några andra hundar som ville följa med. När det är kallt ligger de flesta i sängar och soffor och vägrar gå ut. Gombo hade inte så mycket till val, han höll på att riva stället med alla dessa lekar han kunde komma på. När jag sa att vi skulle gå ut så viftade han på svansen och sprang till dörren, jag släppte ut honom och det var som att han frös fast i bron där han stod. han rörde sig inte 1 meter, stod bara och tittade på mig som om jag var helt knäpp. Kaitum kom som en räddande ängel ut skuttandes och då vaknade Gombo till liv. De busade och härjade under promenaden, men den blev inte alls lika lång som den brukar, idag blev den bara ca 30 minuter då hundarna tyckte att det blev lite kallt. Sista 100 metrarna fick jag gå själv, då satt de i snön och kollade på mig och då sa jag "nu går vi hem" kom Gombo skuttandes av lycka och sprang sen tillbaka för att busa med kaitum.

När jag väl var hemma så var det inte alls några problem att få in hundarna och de sov gott, nästa sväng jag skulle ha ut dem glodde Gombo bara på mig och tyckte att jag kunde gå själv. Kaitum kom skuttandes och for ut i snön. Jag lät bli att gå. Kaitum lekte av sig på gården och brydde sig inte om att termometern visade -32. Det syns att han är en polarhund byggd för kyla. Under den tidigare promenaden var han mer under snön än på den. han körde ner huvudet under snön och sprang och slängde med huvudet så att snön yrde runt honom och då försökte han ta snön....såg riktigt kul ut :)

Här kommer några bilder jag tog innan mina händer höll på att frysa bort, det blev inte så många.

Vinter bild

Gombo kommer springande

Kaitum och Gombo busar i snön