less less less

Gud så less jag är förkylningen..har haft den drygt en vecka och det känns som det har gått år...man snyter sig och så snyter man sig och sen hostar man och sen snyter man sig och sen blir man tät i näsan och sen får man sår under näsan pga av allt snytande...less är bara förnamnet

Annars har det inte hänt så mycket, mamma fyller år till helgen så jag ska försöka hitta på något man kan ge henne.....har ingen aning om vad man kan ge henne men något finns det säkert.

Idag har mjukis varit på kurs så jag var hemma med barnen själv...det var ett tag sedan man var det, har gått bra fast barnen har varit lite sura och tvära, de ville inte sova middag och de var inte så pigga på att sova nu på kvällen heller, tror det är förkylningen för dem med som gör att de inte riktigt vill sova...de är jätte snuviga de med....

att ett fel kliv kan bli så lyckat

idag har vi varit i stan och det blev nog för mycket för min förkylning...mår skit dåligt nu ikväll, har ont i huvudet, yr och snuvig...ska gå och lägga mig efter jag har skrivit några rader i min blogg...

Jag mår kanske inte så bra nu, har en massa funderingar i huvudet...skyller på att det är höst och snart vinter...då kommer det en period som jag är väldigt nere eftersom jag är en riktig sommarmänniska...jag tinar fram under våren och är i full blom under sommaren.

Jag är inne i en period där jag hatar mig själv, jag känner mig ful, osocial, negativ på det mesta. Det är tur att jag har min familj som livar upp dagen åt mig. Mina två pojkar som skrattar och man kan bara skratta med dem, för stunden slipper man sina tankar. Kvällen är värst, då kommer tankarna smygande och man har problem att sova, har tänkt mycket över hur mycket jag har förändrats och hur mycket jag saknar visa grejer men jag har inte den tiden till att göra det. Jag älskade att måla, men när har jag den tiden att sitta ner och rita? Jag älskade att läsa men är för trött för att ens tänka på en bok...jag älskade att skriva men har tappat min fantasi...har bara att skriva om vad som händer och sker...jag älskade att pyssla på med mina djur men även dem håller jag på att skära ner för jag tycker synd om dem att de inte får den kärlek de behöver.

Det kan vara jobbigt men en familj, men jag skulle aldrig vilja byta bort den...för 5 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle ha en familj, ett liv med andra människor att tänka på...för 5 år sedan skulle jag inte bo i norrland, inte ha pojkvän och absout inte ha barn, men idag så bor jag i norrland har världens underbaraste pojkvän och jag har två pojkar jag älskar över allt annat...tänk att ett "snesteg" kan vara så bra....mina planer raserades av det steg jag tog...men pga av det steget så fick jag en underbar framtid med en familj.

Jag brukar tänka på de som aldrig får uppleva det, jag tycker synd om dem...man kanske inte ska låsa fast sig på en sak..ibland är det bra att byta riktning...jag var helt inne på att jag skulle sticka till afrika och jobba där med nosörningar, jag var helt övertygad att jag var inne på rätt spår i livet...men mådde jag bra av det valet...nej jag gjorde inte det...jag var så in snöad på att sverige var ett världelöst land, jag var helt säker på att människan var en ond varelse som skulle förintas...jag skämdes för att vara människa, jag hatade mig själv tänkte flera gånger på vad jag hade gjort för ont för att bli skapad som en människa...men en räddade ängel (min syster) fick in mig på andra tankar...hon envisades att dra med mig på fester och försöka hitta pojkvänner åt mig, om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag hon var den jobbigaste människan på hela universum som ens försökte få mig in i kompiskrätsar och pojkvännerna ville jag inte ens lära känna...men hon envisades och när hon såg till att jag träffade min kära sambo var jag skitsur på henne igentligen...jag ville sitta i lägenheten och se på tv kanske ta en promenad med mina hundar i skogen....hur som hällst så var det den bästa kvällen i mitt liv, jag bestämmde mig för att ge det en chans, ta det dära klivet åt fel håll inte mot mina jobbplaner utan ett annat håll ett håll jag inte ens hade tänkt kola åt och idag ångrar jag ingenting..visst kan det komma en längtan av att få jobba med noshörningar nu och då men jag behöver bara se på min sambo och mina barn så vet jag att det var rätt val i livet....visst är ett bra jobb en bra start, men man inser inte hur mycket man går miste om...dagen man bestämmer sig för att skaffa barn, dagen man berättar att mn är gravid, dagar man känner hur ett liv rör sig i magen, dagar då pappan pratar till magen. dagen barnet ser dagens ljus, dagar då barnet är sjuk, närheten som den söker, dagen man förlovar sig, dagen man gifter sig, dagar man ser barnen växa upp och bli större...massor av roliga och sorgliga dagar en familj kan uppleva...tycker synd om de som saknar det...jobb är som sakt viktigt men kärlek och närhet är ännu viktigare i ens liv om man ska vara lycklig,,,det är tur att många får känna på det och jag hoppas att så många som möjligt får chansen även om de väljer kariern före..men jag hoppas att när dagen kommer och de skaffar barn att de tänker på familjen före karieren för hur det än är så är det andras kännslor som kommer i spel

vänner

Jag har haft en tanke nu i flera veckors tid. jag har funderat på vad en vän är...alla säger att en vän alltid finns där för en, de ställer alltid upp, det är dem du ringer när du vill umgås, hitta på något. man går på bio ihop, man käkar och har trevligt, man gör en massa saker.

En vän för mig är inte den synen, först kommer familjen, sen kommer djuren sen kommer vännerna...varför djuren kommer förre är för att vänner bara sviker och sviker gång på gång...djuren finns där i vått och torrt, de pratar dock inte, men gör en sällskap när man känner sig nere. Ett djur går att lita på till 100%, det går inte vänner...vänner sviker, pratar skit bakom ryggen, man finns bara där när ingen annan duger.

Jag har aldrig haft en bästa kompis, de jag trodde var mina bästa kompisar svek mig gång på gång på gång och det slutade med att jag inte ville vara med någon....reste muren runt mig, tack vare skara och tack vare min syster så lyckades mim mur ruckas lite och några få människor lyckades ta sig in mellan springan, det är de jag kallar vänner, de som kanske inte hör av sig så ofta men jag vet att ni finns där. Framför allt träffade jag min sambo, som jag aldrig trodde jag skulle träffa...en pojkvän var långt bort mina drömmar, helt ärligt så fanns inte den drömmen där...inte att ha en familj att ha barn var inget snack om saken...jag skulle vara död innan jag var 25...men tack vare dom så lever jag och jag är glad att de kom in i mitt liv.

Visst känner jag mig utanför när folk börjar prata om deras vänner och hur länge det varit kompisar, hur de håller koll på vem som är ihop med vem...typiskt det där alla känner alla, man känner sig bort kommen på fester, man känner sig bort kommen bland folk...jag har bara haft mina djur att förlita mig på och det är nog tack vare dem jag inte tog livet av mig...plus en väldigt stark vilja hos mig...eller så var det nog djuren och familjen...ville inte såra familj, ville inte lämna mina djur för vem skulle ha tagit hand om dem?...ldrig någon tanke om att någon vän skulle sakna mig....jag lever än och har inga tankar på att lämna världen på väldigt länge...nu har jag något att leva för...en sambo som väntade och förstod mig, två underbara pojkar som gör livet ljust för en varje dag, spelar ingen roll vilket humör de är på, en familj som jag älskar över allt annat...mamma och pappa och mina kära syskon som ställt upp för mig och hjälpt mig när jag haft det jobbigt, djuren som alltid kommer finnas i mitt liv (fast de gått bort)...speciellt tre djur som inte lever längre har förändrat mitt liv totalt...sen måste jag även säga att min sambos familj och vänner har gjort mycket av att bara acceptera vem jag är....plus de få vänner jag har (även om vi aldrig nästan pratas vid) så vet jag att ni är inte mer än ett telefonsamtal bort..

...men hur det än är så tror jag att en riktig vän kommer jag aldrig att få, en som man alltid hör av sig till...en man kan prata om allt med...min mur kommer aldrig att rasa helt...

så ni få som är mina vänner ska vara glada att ni kom innan för muren så att ni blev kallade mina vänner....jag tror dock inte ni ser mig som en speciel vän...men hur det än är så är mina vänner få men väldigt högt uppsatta för mig...

Förkylda

Det har inte blivit så mycket gjort på flera dagar. Barnen blev förkylda och smittade ner både mig och mormor så smittade vi ner resten av familjen typ....en ond cirkel har det blivit, men förhoppningsvis nu när alla går och är förkylda borde vi komma ur det snart. Man orkar inte göra något, man vill bara sova men det kan man inte göra för man hostar och kraxar som jag vet inte vad. Det är med tvång man stiger upp, det är med tvång man äter något osv...

Hur som helst kan jag meddela er som läser att nu känner man Labans risgryn till tänder ner till, båda har kommit upp, så snart springer han runt och bits han med. Han har även snurrat runt från mage till rygg och tycker det är skit kul...han har gjort det tidigare men inte förstått vitsen med det, men nu så hinner man inte mer än lägga han på mage så snurrar han runt och skrattar.

Casper har lärt sig ännu mera hyss som pappa hans lärt han.Han har lärt sig att man kan spruta en massa vatten runt hela badrummet och sickta på den som kikar in för att se vad han gör...buse säger jag bara. Fast han är dunder förkyld syns det inte på honom...förutom att hans tålamod tar slut fortare nu men annars är han fit for fight.

bilder och lite annat

Idag har jag faktiskt tänkt lägga upp några bilder på mina barn och djur. Jag har varit ganska lat sista tiden, men jag måste göra något åt det hela :)

Idag vet jag inte vad det är med Casper....han vaknade klockan 4 dock i natt och ville inte somna om, men han var pigg och busig som han brukade vara, han var ute och hjälpte till följde pappa med traktorn för att plöja och då somnade han under färden...inte konstigt han var ju som sagt vaken klockan 4...men i alla fall så vaknade han och han bara skrek och skrek och skrek, vi fick inte tyst på honom vi fick inte bära honom och han ville inte gå, han låg bara och snurrade i sängen och skrek, när vi tog upp honom så gick det inte att hålla honom utan han fortsatte att skrika och snurra på golvet, han tog sig för huvudet, dunkade det i golvet och som sagt bara skrek. jag tog en temp på honom, tänkte att det kunde vara öroninflamation, men ingen feber men jag gav han en alvedon och efter en liten stund blev han lugnare och nu är han som vanligt...efter att vi våldhöll han i sängen och jag höll för öronen och allt bara var tyst....kan han ha haft ont i huvudet? Han hade lite svårt att andas genom näsan när han vaknade så vi gav han några droppar och det löstes upp snabb men han fortsatte att skrika i alla fall, men frågan är om det kan vara så att han var tät och att det orsakade ont i huvudet och lock för örat eller något...sen upptäkte vi att han ska nog inte äta plommon, han tog ett plommon i morse som han dock inte tyckte om men han fick röda prickar i ansiktet av det...kan kanske vara plommonet som orsakade hans humör...jag vet inte men alvedonen hjälpte och nu är han ute och leker precis som att inget har hänt....

Laban sover och sover, leker en stund men inte så mycket just nu eftersom han är förkyld, han har vänt sig några gånger till och greppar och sparkar på leksakerna, riktigt kul att se eftersom Casper inte var sån när han var liten, han var mer att man skulle göra allt åt honom, vaddå leka själv, du kan ju dra i snöret så att det blinkar åt mig, tror jag han tänkte medan Laban tänker ååå det här var kul, låt mig försöka låt mig försöka... han har en del leksaker i sängen, det får man stänga av när han har somnat för kvällen annars vaknar man mitt i natten av att han sätter igång och leka...men det är rätt okej så länge han inte gråter så får han leka på :) Men natten vill man att de ska sova ändå

Nä nu ska jag styra upp lite middag...det blir laxlasange...mmmmm

Promenad

Igår var det ett sånt fint väder så jag tänkte att jag skulle ta mig en promenad fast jag inte kände mig riktigt frisk. Jag tog mina kära barn i barnvagnen och sen tog jag min hund i koppel och sen sist men inte minst min kamera. Jag fotade allt möjligt längst vägen. Men det tog lite tid jag gick sammanlagt 1 mil och det tog 4 timmar bara för att jag tog med mig barn, hund och kamera...hade jag gått själv hade det tagit ca 1,5 timme utan någonting alls...men hur som helst var det riktigt trevligt att gå där och inte ha bråttom till något.

Dock känner jag idag att jag är mer förkyld pga det, mina barn blev mer förkylda också...vet inte om det är så häsosamt det Casper gör nu...han har nog missförståt det där med nässprey...han åt just nyss upp kartongen till spreyen jag köpte till mig och nu stoppar han sprayen i munnen istället (tur att det är lock)...Blir intressant om han lyckas spraya med den? Tror inte det men men...

Igår tog pappa bort en av mina katter, hon var jätte fin men det går inte ha en katt som springer och pissar överallt så hennes liv blev inte så långt, men jag tror det var det bästa, hon var som rädd och försiktig av sig (var bara vi i huset som kunde klappa henne). Känns ändå tungt vi har haft nog tungt som det är sista tiden, en massa djur som dött i olyckor...det är nog inte menigen att vi ska ha djur i vinter tror jag...hoppas det är över snart.

Dop

Idag var det dop och det gick jätte bra, fast det var lite planering runt själva dopet så gick det utmärkt bra. Saknade dock några personer, men alla kan ju inte komma :p.

Har tänkt lägga upp kort lite senare eftersom man är rätt slut. Igår kväll fick jag stress baka det sista eftersom jag hjälpte mamma att leta hund, tillslut fann vi honom, dock inte levande tyvärr...tåget hade tagit honom...synd en härlig hund men men...går inte få ogjort. Tur att dopet gick bra så att man fick tänka på annat.

Casper skötte sig fint, fast han var ju inte still för fem sekunder men det gick bra ändå som sagt..bättre än förväntat i alla fall :) Laban skötte sig också, han grät lite innan dopet började inne i kyrkan men annars var han snäll och lugn...skulle nog ha varit mer upprörd om han inte hade fått ha sin napp.

Så tack allihopa som kom, det var riktigt trevligt fast man inte hann prata med alla.

Lite grejor som jag upptäckt

Casper och Laban är förkylda, Casper har dessutom dragit på sig ögoninflamation. Men som tur är så har de ingen feber. De hostar och rinner från näsorna men inte så mycket mer. Casper har hittat sin favorit film, det är så mycket som bilar....ovanligt för en som är helt tokig i allt som har motorer :) Han klarar nästan av att sitta still hela filmen hela 1.10 minuter kunde han sitta still. Sen kan han sitta och se Ice Age och Bolt men då är man inte still många minuter. Hans favorit böcker är klassiska sagor från HC anderson speciellt den fuka ankungen men även Barbapapa är bra, detär de böckerna man får läsa om och om igen si så där varje kväll. Hans favorit grej är för tillfället en trehjuling och en fischerprise littlepeople buss, men leksakerna beror allt på vilket humör han är på. Casper har börjat med att han ska härma allt man gör, sopar jag så ska han sopa m.m.

Laban håller på att få sina tänder, så han dregglar och seklar som jag vet inte vad. Han ska visst vara lika snabb som storebror där som fick sina fyra första vid 4 månader...få se om Laban har lika bråttom eller om det ska ta lite längre tid, han har ju en månad på sig :p Han har upptäckt sina händer, väldigt intressanta saker man har på kroppen. Han har även fått provsitta i hoppgungan en liten stund, han är fortfarande för liten att sitta i den men med lite hjälp är det helt okej. Han tycker mer om den än vad Casper gjorde. Sen har vi börjat låta Laban få smaka lite lite smakportioner, det går lite trögare än Casper...som smällde i sig en hel burk nästan med en gång, Laban granskar först smaken men efter en sked var det inga problem att få i nästa, men han får inte mycket...vill ju inte att han ska få ont i magen.

Annars så har det inte hänt så mycket, har bokat in stället för både dopet och bröllopet. Dopet kommer att ske i Österjörn precis som Caspers och det sker den 12 sep kl 13.00 Bröllopet är som sagt bestämmt men det återkommer vi med mer om sen.

Men nu är min lilla fritid slut, nu vaknar Laban och vill ha mat och Casper är less att sitta still framför tven.