att ett fel kliv kan bli så lyckat

idag har vi varit i stan och det blev nog för mycket för min förkylning...mår skit dåligt nu ikväll, har ont i huvudet, yr och snuvig...ska gå och lägga mig efter jag har skrivit några rader i min blogg...

Jag mår kanske inte så bra nu, har en massa funderingar i huvudet...skyller på att det är höst och snart vinter...då kommer det en period som jag är väldigt nere eftersom jag är en riktig sommarmänniska...jag tinar fram under våren och är i full blom under sommaren.

Jag är inne i en period där jag hatar mig själv, jag känner mig ful, osocial, negativ på det mesta. Det är tur att jag har min familj som livar upp dagen åt mig. Mina två pojkar som skrattar och man kan bara skratta med dem, för stunden slipper man sina tankar. Kvällen är värst, då kommer tankarna smygande och man har problem att sova, har tänkt mycket över hur mycket jag har förändrats och hur mycket jag saknar visa grejer men jag har inte den tiden till att göra det. Jag älskade att måla, men när har jag den tiden att sitta ner och rita? Jag älskade att läsa men är för trött för att ens tänka på en bok...jag älskade att skriva men har tappat min fantasi...har bara att skriva om vad som händer och sker...jag älskade att pyssla på med mina djur men även dem håller jag på att skära ner för jag tycker synd om dem att de inte får den kärlek de behöver.

Det kan vara jobbigt men en familj, men jag skulle aldrig vilja byta bort den...för 5 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle ha en familj, ett liv med andra människor att tänka på...för 5 år sedan skulle jag inte bo i norrland, inte ha pojkvän och absout inte ha barn, men idag så bor jag i norrland har världens underbaraste pojkvän och jag har två pojkar jag älskar över allt annat...tänk att ett "snesteg" kan vara så bra....mina planer raserades av det steg jag tog...men pga av det steget så fick jag en underbar framtid med en familj.

Jag brukar tänka på de som aldrig får uppleva det, jag tycker synd om dem...man kanske inte ska låsa fast sig på en sak..ibland är det bra att byta riktning...jag var helt inne på att jag skulle sticka till afrika och jobba där med nosörningar, jag var helt övertygad att jag var inne på rätt spår i livet...men mådde jag bra av det valet...nej jag gjorde inte det...jag var så in snöad på att sverige var ett världelöst land, jag var helt säker på att människan var en ond varelse som skulle förintas...jag skämdes för att vara människa, jag hatade mig själv tänkte flera gånger på vad jag hade gjort för ont för att bli skapad som en människa...men en räddade ängel (min syster) fick in mig på andra tankar...hon envisades att dra med mig på fester och försöka hitta pojkvänner åt mig, om jag ska vara helt ärlig så tyckte jag hon var den jobbigaste människan på hela universum som ens försökte få mig in i kompiskrätsar och pojkvännerna ville jag inte ens lära känna...men hon envisades och när hon såg till att jag träffade min kära sambo var jag skitsur på henne igentligen...jag ville sitta i lägenheten och se på tv kanske ta en promenad med mina hundar i skogen....hur som hällst så var det den bästa kvällen i mitt liv, jag bestämmde mig för att ge det en chans, ta det dära klivet åt fel håll inte mot mina jobbplaner utan ett annat håll ett håll jag inte ens hade tänkt kola åt och idag ångrar jag ingenting..visst kan det komma en längtan av att få jobba med noshörningar nu och då men jag behöver bara se på min sambo och mina barn så vet jag att det var rätt val i livet....visst är ett bra jobb en bra start, men man inser inte hur mycket man går miste om...dagen man bestämmer sig för att skaffa barn, dagen man berättar att mn är gravid, dagar man känner hur ett liv rör sig i magen, dagar då pappan pratar till magen. dagen barnet ser dagens ljus, dagar då barnet är sjuk, närheten som den söker, dagen man förlovar sig, dagen man gifter sig, dagar man ser barnen växa upp och bli större...massor av roliga och sorgliga dagar en familj kan uppleva...tycker synd om de som saknar det...jobb är som sakt viktigt men kärlek och närhet är ännu viktigare i ens liv om man ska vara lycklig,,,det är tur att många får känna på det och jag hoppas att så många som möjligt får chansen även om de väljer kariern före..men jag hoppas att när dagen kommer och de skaffar barn att de tänker på familjen före karieren för hur det än är så är det andras kännslor som kommer i spel