myskväll

När jag hade hämtat pojkarna från dagis så blev det en sväng in till grisarna, sen blev det skogen och senare gick vi och hämtade posten. Vi blev inte ute så länge då jag råkade glömma bort att Casper var utan blöja så det hände en liten olycka. I alla fall så gick vi in och det blev lite mys framför tven då Casper var lite trött, han blev dock väldigt sotis när Jennys pojkvän PJ dök upp och satte sig bredvid Jenny......hon är ju dock hans favorit moster eller kanske lektanten :)

Sen blev det middag och lite bråk, då Casper bestämde sig för att inte äta men efter att hamnat i sin säng en liten stund så åt han upp maten. Sen blev det ut och han hjälpte mormor med att träna ett hundspann och Laban blev skitsur för han ville åka fyrhjuling så när de kom tillbaka så fick Laban fara ut på en sväng med morbror Mats.

Sen blev det att göra kväll för djuren och sedan blev det myskväll :) Den gick riktigt bra, trodde inte att den skulle bli så bra då båda var trötta och lite sura. Jag förväntade mig mer bråk än att sitta och titta på tven. men den blev lyckad, de åt sina popcorn och drack dricka medan de såg på alvin och gänget. Sen blev det saga och i säng. Casper underhöll mig med att sjunga bä bä vita lamm innan sagorna och sen ville han höra bu och bä som jag tyvärr inte har så jag måste nog leta reda på någon sådan bok. Sen somnade de snällt i sina sängar och jag får hoppas att de sover bra i natt.

Laban var orolig förra natten, det var ett tag sedan han hade ont i magen om man inte räknar med magsjukan så jag vet inte vad det är. Han åt lite sås med rädde i hos farmor om det var de som gjorde det eller om det bara var. Men nu ska ja bli lite hårdare på att kolla. Har sagt åt dais att inte ge honom mjölk för att se om det är det som är bekymmret. Det är så tråkigt dock om det skulle vara det för han älskar mjölk och då menar jag älskar det...han skulle nog kunna dricka hur mycket som helst.

Nä nu ska jag ta och surfa lite på nätet medan jag väntar på att mjukis ska komma hem....han var inte borta så länge, trodde han skulle bli borta mer men ödet vill något annat.....en maskin gick sönder så han åker ner med en massa grejer som ska lagas visst till östersund på måndag...blir borta några dagar sedan får man se när han dyker upp...men han är i alla fall hemma nu under helgen i alla fall :)

blandat

Nu är vi förhoppningsvis friska. Det har varit magsjuka och feber om vart annat, men idag så är barnen på dagis och jag har hunnit städa i alla fall. Få se vad som dagen erbjuder senare idag, men det blir garanterat att gå ut till ladugården för att kika in små nöffarna när barnen kommer hem. Ska försöka få kort på dem och lägga ut. Våran gylta fick hela 14 st men en var död så vi har 13 st små grisar som är hur söta som helst.

Annars så har det inte hänt så mycket då man varit sjuk, men jag hoppas att jag ska hinna med något mer under helgen i alla fall. Till veckan ska jag försöka ta mig till stan för att uträtta några ärenden, om det inte blir till veckan får det väl bli veckan där efter eller när mjukis är ledig, jag vet inte ännu men jag skulle behöva springa på stan utan barnen i alla fall.

Nä nu ska jag fortsätta med att mata sköldpaddorna, det är några stycken som ska ha mat och sen blir det nog i helgen att se till så att de får en bolåda så att de kan få bo varmt och gott under vintern. jag skulle vilja hinna göra det färdigt innan backen fryser så det får inte bli för kallt än.

Sen kan jag nog tala om för er att Casper och Laban längtar efter snön, de var och hämtade ut pulkorna här om dagen för att åka med, de såg lite besvikna ut när de inte kunde åka med dem. Sen blev de riktigt arg när studsmattan försvann från gården, försökte förklara för dem att den skulle komma fram till sommaren, men det hjälpte inte.

Men idag så har de inte hunnit fråa efter den, däremot så tyckte de att julen skulle komma så att vi kunde ta in en julgran...få se vad jag hittar på här inne till jul, men jag ska försöka få in en julgran, vet inte riktigt vart jag ska ställa den dock men någonstans ska jag nog hitta en plats :)

Nu är jag less

Det blev inte något firande av mamma. Både mamma och pappa låg i magsjuka idag. Jag trodde att masjuka bara skulle vara i ca 1 dygn, men både Casper och Laban har kräkts någon gång i flera dagar och nu har min mage börjat bråka igen.....jag är less...jag är trött och jag vill bara att alla ska vara friska så att man kan börja göra något...typ åka in och handla då djurens mat börjar vara slut, eller städa, diska, pyssla om djuren....ja det finns massor man kan tänkas göra.

Nä nu ska jag gå och sova och hoppas att man får sova i natt och kanske till och med mår bättre imorgon.

Det var magsjuka

Idag är jag mer eller mindre på benen. Jag kan meddela att hosta och magsjuka ihop inte är så kul, men nu har båda barnen och jag haft det så det borde vara över.

Vad händer idag då? Jag är fortfarande rätt slut och pojkarna värkar trötta så det blir nog inte så mycket gjort. Är alla där inne friska blir det väl att fira min mor då hon fyller år.

Jag tänkte att jag skulle städa om jag orkade, men annars så städar jag medan de är på dagis. På måndag är det även första tandläkarbesöket för Casper, få se om jag går dit, vill ju inte smitta ner någon i magsjukan men jag har inte bestämt mig eftersom det ändå har gått tre dagar för honom, men inte för mig och Laban. Det är samma med dagiset, men som sagt jag får se, men på tisdag ska de i alla fall få fara på dagis.

förkylning eller magsjuka?

Ja igår var dagen som vanligt, vi var ute och strosade och allt var bra frid och fröjd. Jag bäddade ner barnen för kvällen och de somnade, även jag...vaknade av att någon kräktes...japp det var casper som kräktes och det var inte lite, han kräktes ner hela sängen plus golvet. När jag väl hade städat upp och tagit upp resesängen och tvättat av casper för torr pyjamas så var det min tur, dock inte krälas utan kallsvettas och väldigt bubblig mage. Jag blev sittandes på toan ett bra tag och min mage är inte bättre idag...tror det är förkylningen, men jag är less för jag vet inte vad jag vågar stoppa i mig.

Sen resten av natten ja mamma började med att sova ute hos pojkarna medan jag var inne på toa, casper kräktes mer under nattens gång. Sen blev han väldigt lös i magen och det är han fortfarande. Jag kom ut någon gång i natt till dom. jag tänkte skicka in mamma, men hon var inte här inne hon var ute och letade hästar, vi hade två busfrön som tyckte att de skulle gå ut, men de hittades senare ätandes utanför min dörr. Men jag somnade och vaknade av täppt näsa, ont i magen och ont i halsen.

Casper värkar också ha ont i halsen, huvudet och magen, sen är han väldigt snorig och trött. Sen har vi alla här hemma en sån hemsk hosta...

så ni kan ju gissa hur min dag ser ut...vila och ta hand om en trött febrig kille plus att aktivera en frisk väldigt busig kille...inte det lättaste när man själv inte är på hugget.

samtal

Idag så åkte jag på dagis och vi hade ett samtal. Det mesta handlade om Casper att han var sen i talet, han grisade och uppförde sig inte, han var en för aktiv unge tyckte dom. han hade inte ro att sitta still och lekte inte med andra barn. han förstod inte riktigt samspelet mellan barnen, men samtidigt så var han före i andra grejer så de förstod sig inte riktigt på honom. De ville kalla in nå pedagoger och jag tyckte det var helt okej. Det är bättre att de tar in någon nu än senare eftersom då hamnar han ju mer efter kanske. Men samtidigt har han gjort många framsteg sen han började på dagis så jag vet inte om de kanske har lite för bråttom. Ja i alla fall så påminde jag dom om att jag redan från början varnade om att han var en kille som skulle vara ute och leka för att få utlopp av sin energi och inte sitta inne. Jag sa även att han vägrade att prata, att han började men sen gick över till tecken och det ser de också nu. Men som sagt talet har ju börjat komma mer och mer här hemma i alla fall och han visade idag på dagis att han kunde visst sitta still och pyssla...han gjorde ett helt pärlhalsband som han var riktigt stolt över. Det gäller i slutändan att hitta någon som han fastnar för att göra, han älskar att sitta och måla och rita tex hemma om man är inne, eller lägga ett pussel. Allt funkar om det inte är så att lillebror kommer och förstör. Men vi får väl se vart det slutar i slutändan, han är ju dock bara 2.5 år.

Annars har vi bara varit ute idag, vi har varit och försökt plocka lingon igen, men det gick inte så bra eftersom jag hade en som hela tiden välte ut hinken eller åt de stackars bären vi hittade. Sen har de hoppat studsmatta, lekt i sandlådan, hjälpte moster i hennes bil sen blev det ingång och göra sig i ordning för sängen. De slocknade som ljus men Laban är lite orolig ikväll, ont i magen igen så jag får väl se hur natten blir, men han fick lite alvedon. Jag glömde se vad de åt på dagis idag, men hemma har han inte ätit något med mjölk i. Men jag ska kolla på fredag vad de åt till lunch för att se om det innehöll någon mjöl...annars vet jag inte vad det är som gör att han får ont i magen.

själv så känner jag mig ensam för ovanlighetens skull...eller...nä jag känner mig mer och mer ensam och nu flyttar min enda riktiga vän till Bangkok...inte det närmsta stället att bo på och det suger tycker jag...men jag tror hon får det riktigt trevligt och hon har varit där tidigare och jag vet att hon trivs så jag är glad för hennes skull...jag får hoppas att hon har tid att hälsa på i alla fall någon gång runt jul när hon kommer hem, sen får man väl se om man kanske åker och hälsar på henne, men bankok tilltalar tyvärr inte mig särskilt mycket. Vi umgås väl inte särskilt mycket men jag vet att när hon är i sverige kan jag i alla fall ringa och prata med henne om jag känner mig ensam eller har nått bekymmer...nu kommer jag inte ha någon förutom den här bloggen och min karl men han är ju inte heller hemma och inte alltid så pratglad i telefonen då allt beror på om han har tid eller inte. men jag får väl återgå till mina trognaste vänner djuren, jag får ge dem mer kärlek och omsorg och hoppas att de i alla fall är nöjda med mig som ägare.

Nä nu ska jag försöka fördriva tiden med något annat än beklaga mig här på bloggen, hade tänkt börja cykla men jag vet inte om jag orkar idag, är rätt trött och sen vet jag inte hur bra det är att träna när man har förkylning i kroppen, har en hemsk hosta med en massa segt slem som gör att det är väldigt tungt att andas i vanliga fall så med träning tror jag inte det blir bättre.






Ungefär så här pigg känner jag mig ikväll

förkylningstider och magproblem

Ja vad har hänt sen sist jag skrev? Vi har hämtat hem våran nya bil, jag har åkt på förkylnigen igen, laban har problem med magen så nu ska vi testa och se om det är mjölken. Jag började redan igår och han sov bra under natten, han är inte hård i magen. Har börjat föra dagbok för att komma ihåg vad han ätit, jag hoppas dock att han blir bättre.

Sen har laban hunnit fastna i en jätte gegga pöl, blev aldrig att jag tog kort på honom då han var vettskrämd och jag var väl lite skärrad jag också. Vi höll på att mocka ut ur lösdriften hos hästarna och han hade regnställ och ville ut i geggan så jag tänkte inte mer på det utan han var ju utanför dörren bara i geggan. Men sen hörde jag bara hur han började gråta så jag gick ut för att se vart han var. Då hade han hittat en vattenpöl en bit bort som han gått till och vatten och gegga går inte riktigt ihop. För mig så var det inte så djupt (gick upp till stövelskaftet) men för lilla Laban blev det jätte djupt och han satt som fast i geggan så jag fick lirka och efteråt blev det ett varmt bad innan det var dags för sängen.

Casper är i någon slags trots just nu, han bits, slåss och vägrar lyssna, lite jobbigt då han drar med sig lillebror i det men det är bara att bita ihop och hoppas att det snart ger sig.

Sen så har mjukis åkt iväg igen, så han är i Umeå i ca 3 veckor, men åker ner till malmö över helgen för att gå på någon slags fest som jobbet skulle ha. Flyger hem lördag någon gång så jag får väl se om han kommer hem lördag eller en stund på söndag om inte annat kommer han hem nästa helg för hoppnings vis.

jag håller på att snickra ihop en bolåda till mina landisar. Har hat en som inte vill äta så jag köpte vitaminer och kalk och den började äta som tur var. Ska försöka ta kort på dem så att ni får se hur de ser ut och sen hur bolådan blir.

Nu kommer det lite kort



Laban testar nya grävmaskinen, dock lite stor och bökig att gräva med, men rolig.



Casper provar deras grävmaskin, blev dock väldigt arg igår när han skulle gräva, då sandlådans sand inte hade tinat upp utan var mer eller mindre cement.



våran nya bil. Det blev c5 vi var och kollade på. Är riktigt nöjd med den, den är rymligare än volvon, dock röd men det duger...skitig har den hunnit bli men hur håller man en bil ren på landet och dessutom höst.



Labans fina frisyr som pappa gjorde för ca 2 veckor sedan. Kanske inte den finaste frillan, men nu kliar han sig inte bak i nacken som han gjorde tidigare. Han kliade så att det blev små sår, nu är det inte ett enda sår plus att håret kanske växer jämnare.

Nu ska jag hämta bustrollen på dagis

bilköp?

jag har inte så mycket att skriva, jag är trött och förvirrad som vanligt. Casper har äntligen fått en tid för tandläkarbesök här i jörn, bättre sent än aldrig i alla fall. Han ska dit nästa tisdag så då får man väl se hur dåliga tänder han har :p

Sen har jag fått med mig mjukis på att hitta något annat, eller vi vet väl ännu inte hur vi ska göra men det lutar åt att om vi hittar något som känns rätt så tar vi det så att jag kommer bort från jörn ett tag. I alla fall tills man fått körkort och sånt, så att man kan ha nära till jobb om det vore så.

Annars så har det inte hänt så mycket, vi letar en ny bil och det lutar väl åt en cit och träng bil årsmodel 05 men vi får se. Mjukis är då riktigt sugen på den. Vi var uppe och kollade på den igår och den såg fin ut, röd som alla andra bilar på denna gård, det är ju dumt att sticka ut med någon färg :p

Nä nu ska jag se något om jag inte somnar vill säga är riktigt trött.

barnledig ikväll

Igår så klippte vi Laban för första gången, har tänkt lägga upp en bild på det, men den ligger på telefonen och jag orkar helt enkelt inte koppla in den i datorn. Det blev en snaggning, eftersom vi inte visste vad han skulle tycka om att bli klippt. Men det gick väldigt bra och mycket enklare att snagga honom än Casper.

Idag ska mormor och morfar vara barnvakt så att vi kan åka till stan och äta middag med jenny, nils och frida. Ska bli kul då det var väldigt länge sedan man umgicks och bara hade trevligt. Jag behöver ett litet andrum från barnen och det blir alldeles lagom :).

Har sovit dåligt nu i några dagar så igår somnade jag samtidigt som barnen och det var väl tur det då Laban fått för sig vara vaken nattetid. I förgår vaknade han vid 1 och var vaken till 5 någon gång och i natt vaknade han kl 4 och tyckte att jag skulle sova på soffan där inne, så fort jag gick ut blev han sur men låg jag på soffan så låg han nöjd i sängen. Vet inte när han somnade dock men han vaknade 8, tog sovmorgon på 1 timme, få se hur han kommer vara på dagis idag.

en händelserik dag

idag har jag inte varit still många minuter. dagen började med att göra i ordning bustrollen för dagis, blev lite stressigt då Laban tyckte att det var dags att ta lite sovmorgon. Mamma och Pappa skulle iväg till ett umgänge mellan ett av fosterbarnen och dess mamma så mina barn fick åka med dom in till dagiset. Jag gjorde djuren och sen åt jag själv frukost, sen blev det att jag vilade en liten stund innan Jenny komme hem och det blev att vi flyttade runt lite grejer här hemma, blev rätt bra faktiskt.

Sen blev det dags att hämta trollen på dagiset och då åkte vi hem och började klippa Casper. I början kunde han inte sitta still och han for runt som det stack i byxorna...plötsligt så mitt i klippandet så passade han på att ta en tupplur. Min syster klippte och jag fick stötta hans huvud så att han inte skulle falla framåt med huvudet.



Fast han inte satt still i början och sen somnade så blev jag väldigt nöjd av min systers klippande. Här ser ni resultatet. Han vaknade till liv just när vi klippt färdigt så han var dock inte på det bäst humöret.



Sen blev det att båda pojkarna fick bada. Min syster passade dem medan jag började göra maten. Det blev en väldigt lätt mat, makaroner och köttbullar, mina barn blev överlyckliga och de åt som jag vet inte vad.

Sen blev det att städa undan och ge hundarna mat för att sedan gå ut. Barnen lekte först med deras nya leksak de fått från morfar, en grävmaskin de ska ha i sandlådan (kommer komma bild). Blev dock fort bråk så vi traskade ut i skogen istället. Där balanserade vi på trädm hoppade från stubbar och stenar och åt lite lingon. Sen blev det att träna vovvarna på lite sök, vi gömde oss och tränade på att vara tysta medan vovvarna fick leta. Sen blev det att gå till grannen och leka en liten stund innan vi gick hem för att ge hästar och grisar mat. Då blev det även ett kortis på studsmattan innan vi kände regnet falla och vi gick in.

Då blev det att göra redo barnen för sängen och det blev tre godnattsagor och lite bus innan de äntligen somnade. Då hade mamma och pappa kommit hem och med sig hade de mina landsköldpaddor som jag skulle få av fosterbarnets mamma. Så då blev det att läsa på lite om dem och sedan koppla in sladdar och göra färdigt möbleringen. Så sen blev det lite kvällsfika framför tven med min kära man och nu sover han så gott i sängen medan jag skriver här (han somnade under filmen och jag blev less på att se själv.) Så nu ska jag gå och sova, så får jag se vad mina barn säger om mina nya husdjur imorgon när de vaknar.

en massa bilder

Laban äter lingon



Casper har just hoppat från stubben


Casper sitter på en stubbe och funderar


Laban försöker ta telefonen


Laban har skitkul i skogen


Lite att göra, då barnen inte vill vara still, en kvist


laban vilar sina trötta ben i vagnen


Casper sparkar mot kameran, vill inte riktigt vara med på kort


Casper äter ett Lingon


Laban undersöker en barnbit


Två skogsbilder



Några fina arbetskläder de fått av farmor


Pojkarnas traktor tröja baksida


Pojkarnas traktor tröja framsida


Skitiga Casper sitter i traktorn


Ett av alla bröllopsfoton

less på förkylningen

Mina pojkar är fortfarande förkylda, snoriga, hostiga och sura. Jag är också förkyld så pojkarna har fått vara hemma från dagis hela veckan. Men det är planerat att de ska på dagis på måndag om de inte får tillbaka feber.

I torsdags hämtade vi upp mjukis i långträsk, de jobbar i piteå hela nästa vecka så då kommer han att vara hemma. Är lite sur dock över att det egentligen är hans ledig vecka, men han måste jobba, han blir bara ledig tre dagar så mycket håller de i två ett veckorna. Sen blir han borta i tre veckor ser det ut som. Sedan får man väl se om han kommer hem eller om han blir skickad någon annanstans. Men börjar han inte få komma hem då han egentligen är ledig tror jag att jag ska ringa och klaga. Visst pengar är viktigt men familjen är mycket viktigare. Jag vill inte att han ska gå in i väggen heller, han måste kunna få vara ledig och koppla av också.

Annars så händer det inte så mycket här på gården, man sover lite och är väl inte på det bästa humöret men jag försöker hitta någon ljus punkt att hålla fast vid. Den här veckan är det självklart att mjukis är hemma som gör livet lite lättare, men frågan är vad jag ska göra när han åker och blir borta så länge igen. jag hatar att vi går åt mörkare tider, jag hatar väldigt mycket i livet just nu men det kan ju bero på att jag inte fått göra något jag vill göra på flera år. jag bor på landet och det ska vara lugnt och stilla men jag ser bara en massa måsten. Jag känner mig instängd. Även om jag nu tar körkortet kommer jag nog att förbli instängd. Jag älskar brännäs, jag önskar bara att det låg långt bort från jörn. Jag måste flytta och jag måste försöka få med mig mjukis på den linjen också. Jag vill inte att mina barn ska gå i den där skolan, jag vill inte att de ska växa upp där. Jag vill inte jobba i hela mitt liv inom vården eller på någon affär eller matlagningsbespisning...jag vill jobba med djur, hur svårt kan det vara att hitta ett yrke med djur som jag skulle kunna tänka mig att jobba med?

Nä nu ska jag försöka tänka positivt, jag kommer att komma på någon någon gång, jag ska bara försöka hitta vad det är. Men det blir väl i alla fall att leta sig ett hus närmre stan kanske i alla fall om jag ska börja plugga så att jag inte behöver krångla med allt. Även om jag nu tar och försöker få det där körkortet så tror jag att det bästa är att bo närmre stan så att jag kan cykla till skolan eller promenixa. Jag tycker inte riktigt om bilar och det är väl därför man inte vill köra bilen så mycket. Jag är född på fel tid, jag skulle ha varit född under häst och vagns tiden tror jag. jaja vi får väl se helt enkelt vart landet lutar.

något som var trevlig var ju att vara och leta svamp och lingon med svärmor, det var riktigt trevligt. Jag hade med mig pojkarna första vändan, jag hade tänkt att de skulle sova, men de hade inte tänkt göra det så de sprang och lekte. De plockade även lite bär och sånt, de verkade ha riktigt kul, men tillslut bestämde jag mig för om jag skulle hitta något att vända tillbaka hem och fixa så att mormor fick vara barnvakt en stund. men det var dåligt av svamp, det mesta innehöll en massa mask, men nu kan man i alla fall några namn så när pojkarna är större kan jag i alla fall berätta vilka som går att äta och vad de heter :)

sjuk hela bunten

Jag och mina barn har trillat dit i förkylningsträsket här i veckan. Casper är den som varit värst, haft feber och väldigt trött. De har fått vara hemma från dagis, få se om de är friska på fredag då det är dagis igen.

Det händer inte så mycket annat än att man går och torkar snor och skiljer de två från bråket, de är inte alls kompisar när de är sjuka. Sen har jag inte orken, men man måste så mitt huvud är mer eller mindre tomt den här tiden på dygnet. Om jag inte torkar snor på mina ungar så är det jag som går och snyter mig. Hade ont i halsen men nu har det gått över till hosta i stället.

Imorgon kommer barnens farmor hit och vi ska ut i skogen och se om vi kan hitta svamp och lingon. Få se dock hur man mår, jag gissar att man kommer vara helt slut på kvällen.

jag tror jag blir galen

Detta ständiga höstmörker gör att jag inte orkar någonting. Jag vill bara liga under täcket och hoppas att det är sommar. Men hur det än är så måste man göra grejer. Nu när mjukis har börjat jobba borta så när jag orkar så har jag faktiskt tagit upp mitt skrivande igen. Jag vet inte när jag skrev så mycket senast. Man kanske ska försöka få någon av alla berättelser färdig någon gång så det kanske kan bli någon bok av något slag eller så? Men det är ett av mina problem, jag blir less på att skriva efter ett tag och nästa gång illet kommer igen så vill jag börja på något nytt och inte återta samma berättelse....så jag vet inte hur mycket kladdet ligger över allt, men det ska ner i papperskorgen.

Annars händer det inte så mycket, som sagt mitt humör är inte på topp och barnen är livligare än vanligt nu när de har börjat dagis, vet egentligen inte vad jag tycker om att ha dem på dagis, jag trodde jag kanske skulle få en annan syn på dagis om jag hade barnen där för jag vet att det är viktigt att barnen få umgås med andra barn och roa sig men jag ser bara en massa tvång och politik över allt. Barnen får inte längre vara barn, utan de ska in i skolan fortare än fortast....inte konstigt att alla är skoltrötta och less på allt när de börjar högstadiet, man måste ju börja plugga och lära sig en massa redan som liten och man får inte välja vad man själv tycker är bra eller inte utan man ska följa dessa jäkla mönster, sättas i samma låda som alla andra, bli som alla andra, du får inte utvecklas och bli dig själv. Nä nu har jag bestämt mig för att kolla på olika möjligheter för mina barn och om det är så att jag måste flytta till andra sidan jorden för att de ska få bli egna individer så ska jag se till så att de blir det. Jag tror jag utbildar mig till det jag vill bli och tar med mig familjen...det tragiska är att vi är två om saken och om jag känner min man rätt så blir det att vi blir kvar här och jag får tynna bort och bli som alla andra, jag kan se mig sitta här på älderboendet i jörn och berätta om hur jag har jobbat där och inte vara nöjd med någonting...för det är så mitt liv ser ut att bli.

Ja då kan man ju skriva om politiken...ni kan ju gissa jag ska inte rösta, förut har jag gjort det men det är samma skit allt så jag skiter i det nu. De säger att man inte får klaga om man inte röstar men för guds skull om det inte är något parti som är bra då skam an inte heller rösta. Just nu så är jag less allt som har med detta land att göra. Jag blir bara mer deprimerad av att tänka att det är val år så nu lägger jag ner det....jag ska inte rösta så då behöver jag inte lägga ner den energin på det.

Annars så tror jag att jag ska anmäla mig till olika kurser nu så att jag kan se om jag tar mig in på min linje som jag vill gå. Då är man lite närmre sin dröm och ju närmre jag kommer den ju lyckligare kanske jag blir. Sen får man väl se vart man hamnar i framtiden men någonstans måste jag börja och det är många ämnen jag måste läsa upp för att bli det jag vill bli så det är väl bara att börja någon gång då kanske man är färdig när man är 40 typ :p

tiden läker alla sår, men smärtan den består

idag åker mjukis tillbaka till östersund för att jobba, få se hur länge han blir borta den här gången. Jag hoppas dock att det bara blir två veckor tills man ser honom igen. Jag tror Casper kommer sakna honom mest eftersom han hafft fullt sjå att hålla koll på pappa de senaste dagarna.

Annars så händer det inte så mycket, sitter på jobbet nu och sen blir det ju som sakt att mjukis åker så då är jag hemma själv med barnen. Först hade jag tänkt följa med på leos med barnen och sedan äta på max då vi ska gratta jossan, men eftersom klockan skulle bli mycket innan man var hemma så valde jag att åka hem och skippa allt sådant så att det ska vara lätt för barnen att somna plus att komma upp dagen efter då det är dagis.

Har fortfarande inte kommit på vad jag ska göra med livet och som sagt kommer jag nog alltid slitas med det. Jag ska bara se till att inte komma till den dära väggen eller i mitt fall brukar jag prata om gega eller svart hål.

Har insett att jag saknar en vis person som jag en gång i tiden hade en väldigt bra kontakt med, vi brukade diskutera mycket, men på de senaste åren har vi knappt pratat med varandra. Jag kanske var dum, men han var inte riktigt snäll heller och vi är fortfarande kompisar bara inte lika mycket. saknar det rätt mycket då vi kunde prata om det mesta och jag såg honom som en bästa vän. Men jag får nog leva med att det är så här och att vi aldrig kommer att bli riktiga kompisar igen. Tror att jag saknar honom mest för alla minnen som kommer, känner en som har börjat gå skola på grans och det var ju där vi blev kompisar :) Mitt första kliv ut från skiten...gick inte så bra då jag kanske inte var den mest socialaste tjejen. Men han fick mig att tro på vänskap som jag aldrig trott på tidigare. Vet inte om det gick så bra för mig dock att skaffa vänner och ser väl fortfarande sånt som ett hinder, litar inte på folk, människan är ett fasanfullt elakt djur och kommer alltid förbli det, men jag får lära mig att leva med det.

I alla fall så saknar jag honom och jag vet inte om han saknar mig men jag kan ju alltid hoppas på det. Jag har kanske fullt upp med familjen och djuren men jag vill försöka ta tid för mina vänner också. Som sagt just nu känner jag mig ensam och jag känner att sakta men säkert håller jag på att bli den dära bittra tjejen som inte litade på någon, den som inte skulle bli äldre än 25 år...ja nag vet jag lever än och kommer nog förbli levande fram till åldern eller nått annat tar mig från denna värld, nu har jag en familj att leva för, ett stå att hålla fast vid, men det betyder inte att jag inte mår dåligt då mörkret kryper in på en och regnet sipprar utanför...ännu värre att snön börjar falla och kylan tränger sig in i min frusna kropp. Jag vill inte känna så som jag gör nu, jag vill vara den där som trivs med livet och vet vad jag vill, jag vill vara den som folk tycker om.....just nu är allt tomt....tror snart att ingen tycker om mig, vet inte vad jag gör för fel men något är det...

...folk som tror på gud påstår att när det går illa för en så straffas man.....undra vad jag gjort för att få ett sånt här liv? Vad har jag gjort för fel i mitt liv? Jag försöker anpassa mig till världen, göra det bästa utav det men för vilken orsak måste jag göra det? Ska det inte igentligen infalla sig rätt naturligt hoss människan att umgås och prata med varandra, människan är ju dock ett flockdjur? Jag känner mig så missanpassad i denna värld....undra om jag är ensam?

Jg vet att jag har folk som älskar mig och tycker om att vara med mig, jag vet att min man säger att han älskar mig för att jag inte är som alla andra, men jag vill vara som alla andra, men kan inte...vet inte om det är sån bra egenskap...här kämpar jag på att försöka bli som alla andra och då kommer han in och säger att han älskar mig för den jag är...men vem är jag igentligen? Är jag den här som alltid ska känna mig utanför, den som alltid ska vara så dum, tro att man kan grejer men man kan ingenting....det är helt otroligt att man kan stiga upp på morgonen och ta på sig kläder och fortsätta leva som att ingenting har hänt, livet går vidare, man är en i mängden, fast man känner sig så utanför så är man en i mängden.

nä nu ska jag sluta skriva sånt trams...fortsätta att försöka hålla sig vaken och försöka hitta lite posetiva tankar....jag får tänka på barnen och att det förhoppningsvis bara är två veckor som mjukis är borta. Jag får tänka på att jag inte är ensam med mina problem, det finns sånna som har det värre och att mina bekymmer är små....

nu går jag åt mörkare tider

det märks på mitt humör att årstiden inte riktigt går mot min tid. Jag är deprimerad och bara hoppas på ett bättre liv. Jag vet att jag måste ändra det själv men hur ska man orka? Jag är jätte missnöjd som jag lever nu men det ser inte ut att ljusna. Jag är inte missnöjd med familjelivet utan snarare hur jag lever mitt liv. Jag har ett jobb jag inte trivs med, jag har inte några vänner jag kan umgås med, jag har inget körkort så jag kan ta mig någonstanns, jag har inga pengar för att fixa ett körkort, jag hatar att känna mig instängs och det är just det jag gör.

Men det var en grej som förgyllde min vecka och det var att min man överraskade mig och komme hem i måndags....dock åker han igen nu på söndag men jag hoppas att det inte alls tar så lång tid innan nästa gång han dyker upp, dock får han järna komma hem tidigare under dagen och inte klockan halv ett på natten så han skrämmer slag på mig...det var tur att Laban var vaken för annars hade jag nog dött.

Något annat då? Jo barnen har börjat på dagis...jag har en massa tid men då är jag i min natur emot dagis och vill hemskt gärna ha dem hemma , jag gör det för barnens skull. De måste få komma ut och lära sig att umgås med andra barn...det jag själv hade svårt för. Jag hoppas bara att de har mycket bättre tur än vad jag har med vänner. Jag tycker inte om hur varken dagis eller skola sköts idag och jag tror inte vi går åt något bättre håll, men jag kan ju tyvärr inte hindra mina barn från sånt som är viktigt...även om jag aldrig har haft några bra minnen så betyder det inte att mina barn kommer få samma sak. Men de flesta tankarna går till mina barn i dagens läge, ska jag fortsätta att jobba fast jag inte trivs för det är dock en inkomst? Men hur länge pallar jag att göra det här utan att gå in i vägen? Har redan gjort det en gång och jag vill inte hamna där igen. Jag kan alltid söka annat jobb men då reskerar jag att hamna någonstanns i detta avlånga land med min man och mina barn, men jag trivs på gården och jag vill inte flytta och jag vet att min man inte vill flytta men jag vill samtidigt inte att mina barn ska gå i den där skolan, jag vill inte att de ska få lida för den mamma de har, jag vill inte må dåligt varje gång barnen åker till skolan, jag vill inte bli satt i ett fack inom vården i hela mitt liv, jag vill jobba med det jag tycker om och jag kn säga till er att det är inte att jobba med människor, jag blir bara mer depprimerad av det...så ett jobb där det inte finns för mycket av människor hade varit bra.

nä nu ska jag sluta klaga och försöka tänka posetivt...men risk finns att jag gör som alltid biter ihop och tar smällarna så att alla andra är nöjda.....önskar att det fanns någon där ute som kunde förstå mitt dilemma och någon vän jag kunde vända mig till utan att någon tyckte att jag var helt dum i huvudet med mina tankar. Någon som bara vill lyssna och komma med sina åsikter utanför familjen för just nu så är jag väldigt ensam om att jag ska leta ett nytt jobb och kanske flytta...men jag vet innerst inne att gör jag inte det så kommer jag hitta min vägg och frågan är kommer jag att komma ut därifrån?

saknaden

idag blev jag ensam, min mor tog barnen med sig till skellefteå för att plocka upp viktor som varit på kollo. Eller om jag ska vara ärlig så hade hon inget val eftersom de redan hade krypin in i bilen och satt sig i sina stolar innan hon hade kommit ut. Jag försökte dock förklara för Casper att det inte var pappa vi skulle hämta utan viktor, eftersom mormor tog pappas bil så tyckte han att det var pappa som skulle hämtas.

Nu har mjukis varit borta en vecka och det går bra men när man blir ensam så kommer tankarna. Det känns som han har varit borta en hel evighet och jag hoppas han snart kommer upp. Jag saknar honom hur mycket som helst. Det som är tyngst är dock Casper, han förstår inte att pappa inte kan komma hem och även om man ska förklara för honom ser man att han inte riktigt vet vad som har hänt. han tycker att pappa ska sova i sängen. det är inte en natt som Casper har fått komma till sängen då han vägrar somna i sin säng för han ska sova på pappas kudde. Det gör så ont i mammahjärtat. men till helgen ska han till farmor så då har han inte tid att tänka på pappa förhoppningsvis. Jag tror dock inte att han skulle sakna mig lika mycket....pappa är favoriten. Men förhoppningsvis så kommer det gå bättre. laban är så liten så han bryr sig inte så hårt....plus att där är mamma favoriten så han har jämt sprungit efter mig och kommer nog att fortsätta med det gissar jag. Bara jag finns där är han nöjd.

Annars så eftersom jag blev barnledig så har jag städat vid skötbordet, diskat och härjat runt så nu sitter jag här och skriver av mig lite.

Som sagt jag hoppas att augusti månad går fort för jag vill att mjukis kommer hem. Det låter som att han ska få komma upp till norrland snart men han kommer fortfarande vara borta. Antingen åker han upp nästa vecka eller veckan där efter....men hit hem kommer han mest troligen inte förrän i september. har jag tur så kommer han hem sista augusti men det ser ut som att han inte kommer hem runt 6 september....men hoppet är det sista som överger en :)

massor och ingenting

ja det har väl hänt massor men man kanske inte tycker att det har hänt så mycket. Jag har anmält barnen till dagis så jag väntar på att få besked snart om de får börja dagis eller om jag fortfarande ska ha dem hemma.

Det går riktigt bra att vara hemma själv med barnen, men det är klart att det är ensamt och man saknar mjukis. jag hoppas han inte blir borta så länge som det är tänkt för jag kommer att bli tokig annars men vi får väl se om han kommer hit upp till norrland kan man alltid hoppas att man hinner se honom någon dag.

Casper håller på att lära sig cykla...det går väl ci så där han ska bara plocka blåbär eller kolla svampar eller buskar...ja allt förutom sitta på cykeln.

laban bara klättrar och slår sig hela tiden, vet inte vad man ska göra...kanske rulla in honom i bomull eller något, han har inte riktigt insett att han inte klarar allt storebror gör.

jag fick veta att en släkting ska vara med i postkodslotteriet...de hade vunnit 900 000 kr...inte fyskam önskar att det vore jag men den här familjen behövde pengarna så jag är glad för deras skull....det finns alltid någonstans man stoppar pengarna och deras hus är under renovering och deras bil hade just gått sönder så jag tror pengarna kom väl till pass :)

Som sagt det har inte hänt så mycket man är mest trött och sliten, springer efter pojkarna hela dagen och på kvällen vill man bara ha tid för sig själv men det är inte lika kul när mjukis inte är här, tven har aldrig varit min favorit och det är dessutom så tråkigt att se på den själv....undra hur jag överlevde innan jag träffade honom? Inte nog med det så är man uppe halva nätterna för Laban håller på att få de sista tänderna...äntligen...jag har väntat på dessa tänder och det ska bli så skönt nu när de är framme...jag kan ta att han är orolig om nätterna bara de kommer fram så att det blir lugnare.

till helgen ska jag jobba igen, jag vet inte hur det ska gå men jag tror det ska gå alldeles bra, min mor har lovat att vara barnvakt och jag fick veta att skolorna började om den 24 här i jörn och det är ju bra för då kanske mamma kan vara barnvakt nästa gång jag jobbar också. Det blir svårare när skolorna sätter igång.

Imorgon kommer mamma och pappas nya fosterbarn på besök, blir intressant och se vad det är för någon tjej hon skulle visst tycka om djur...nä nu ska jag gå och göra någon nytta medan barnen sover.

måste ta tag i saken nu

nu var det ett tag sedan jag skrev igen men det är för att jag inte riktigt har haft orken eller humöret på topp och humöret kommer nog bara bli sämre och sämre en bra tid framöver.

Vad har hänt då? Jo inte särskilt mycket som vanligt så händer det inte så mycket i mitt liv eftersom jag inte tar mig någon vart den här sommaren är precis som alla andra sommar...jag ser våran gård och jobbet, inget nytt. Vi hade tänkt åka ner till Östersund v 30 men det blir inte av då mjukis börjar ett nytt jobb på måndag. Han kommer börja ligga borta 2 veckor ledig 1 vecka. Det är väl helt okej men nu ser det ut som att han kan bli borta första vändan upp till 6 veckor allt veror på om de får in någon till med lastbilskort....inte särskilt kul eftersom jag måste jobba helgen han åker och sen kanske jag inte ser honom förrän till hösten....tycker inte om det men vad ska man göra när det inte finns andra som kan hoppa in och jag måste vara ute i 1 månad i förväg om jag ska ha föräldraledigt men det blir att jag tar ledigt hela december i alla fall hade jag tänkt sen får jag se om det blir längre eftersom min sommar blev förstörd så får jag väll hitta på något vintertid vet inte vad dock eftersom jag hatar vintern men eftersom mjukis får mer pengar nu när han börjar ligga borta så kommer jag se till så att vi sparar en del så att vi kan åka iväg eftersom jag inte kommer göra annat än handla mat och betala räkningar. Men som sagt det är surt och om det är så att jag är putt så är nog det anledningen...att jag inte får se min karl på så länge.

Nä jag ska börja leta annat jobb...det jobb jag har får duga tills vidare men det funkar inte i längden när man har småbarn och ingen som kan vara barnvakt, jag kan ju inte börja ha med mig dom på jobbet. Det funkar väl kanske nu under sommaren, då har kanske min mor tid om inte de ska iväg någonstans vill säga men sen när skolorna börjar och de får ett nytt fosterbarn så kommer inte den tiden att finnas så jag måste hitta annat och sen blir det väl att ta körkortet om jag inte flyttar någonstans eller jag vet inte...det snurrar bara i huvudet på mig...vet inte hur jag ska lösa allt, jag kommer bara att jobba för fickpengarnas skull eftersom vi sagt att vi lever på mjukis lön så jag behöver inte jobba särskilt mycket men det svåra är att man bor ute i skogen...inte för att jag vill flytta älskar att bo här ute men jag måste hitta något lite närmare eller flytta.

jaja något annat då...jo vi åkte till Lycksele på en dagsutflykt på djurparken. Vi gjorde det eftersom vi inte har mer tid för något annat...precis som vanligt. Men i alla fall så tyckte hela familjen att det var roligt. Vi glömde dock kameran som vi hade tänkt ha med oss, men vi får väl åka dit någon annan sommar. Men det var trevligt att bara vara vi och barnen fick leka och kolla på alla djuren. Det är svårt att veta vilket djur som blev favoriten men det var mycket tittande på illrarna och igelkottarna sen var det väl kanske björnarna. Den ena björnen kom fram till gallret och de fick se så stor den var på nära håll...det ända Casper sa var wow. Men sen var det vidare i alla hast. Jag tror att både Casper och Laban tyckte att lyckolandet var roligast där de kunde hoppa stutsmatta och klättra. Men favoriten under hela dagen var nog tåget som alla åkte på. Vi hade tänkt åka det men klockan han bli så mycket så vi får göra det någon annan gång. Men så fort de såg tåget skulle de dit och det blev lite tårar när de inte fick åka.

men det är väl det som har hänt och kommer att hända...men jag kommer nog att skriva här och klaga på hur tråkigt jag har och sånt om jag känner mig rätt....eller så somnar jag samtidigt som barnen....det vet man aldrig...vi får helt enkelt se vad det blir utav det....men i alla fall så ska jag försöka ta mig tid att lägga upp kort men det har inte blivit så mycket fotande heller...men något ska jag nog hitta men när det vet jag inte.

oj så länge sedan jag skrev

Nu börjar allt gå tillbaka till det normala....jag är trött och slut av många jobbiga dagar. Jag vet inte riktigt när jag satt här senaste....orkar egentligen inte skriva så mycket men några rader kommer och sedan kommer det nog att komma några bilder, men det ser vi ju när det blir.

Jag kan ju berätta att jag äntligen fått min karl :) Som säkert alla vet. Lördagen den 26/6 gifte vi oss och allt var perfekt, precis som jag ville ha det. Till bröllopet fick jag se mina kompisar ansikten som det var så länge sedan jag sett. En av dem hade jag inte sett på tre år och gissa om jag var glad och se henne. Har sagt att vi ska åka ner över och träffas igen och umgås, det var riktigt skoj.

Sen då...jo Casper lyckades spruta avfettning i ögonen på Laban under måndagen den 28/6 så då blev det vårdcentralen och sedan ambulans ner till akuten. Ögon hade hunnit stänga så vi fick träffa en barnläkare och vi fick någon slags kräm som skulle smörja. Sedan skulle vi få en akuttid nästa dag på ögon, de skulle ringa om en tid men när ingen hade ringt och Laban bara grät och grät och grät så bestämde vi att åka ner. Vi ringde barn och fick tillslut komma till en ögonläkare. Själv tycker jag att det var rätt dåligt efterom man är i ett sånt läge en ganska orolig förälder. De kunde inte se så mycket eftersom han vägrade öppna ögonen så det blev att vara kvar i stan till dagen efter och då fick de kika, men han ville inte då heller så vi fick åka hem och vänta. På kvällen öppnade han sina rödsprängda ögon och var riktigt ljuskänslig. Idag fick vi ringa och berätta hur det var med ögonen. Det är mjukis som ringde så jag vet inte vad som sas men jag gissar att det inte är något man behöver vara orolig för. Han kollar hela tiden nu men man ser att han är ljuskänslig då han bra kollar ner i backen. Men natten var lugn och han får inte sina utbrott längre som han har haft de senaste dagarna. Så det passade bra att han blev okej nu just innan jag ska åka på jobbet.

Så vad händer i helgen då? Jo jag jobbar natten mellan fredag och lördag, sedan på lördag är det 30 års kalas för min bror och sedan natten mellan söndag och måndag så är det jobb igen. Sen till veckan så är det festivalen som vi har planer att gå på om inte något annat dyker upp. På torsdag ska mjukis på arbetsintervju i Piteå, se vad de säger där och se hur det blir för hans framtid. Men jag hoppas vi får veta snart då jag är less på att inte veta om hur man kan planera våran framtid.

älskar min sambo

är på bättre humör nu. Jag har en sambo som verkligen förstår sig på mig och jag älskar honom så mycket....han ser vem jag är, han lyssnar och förstår sig på mig.

Nu efter maten ska jag packa den där väskan färdigt med de grejer jag har i alla fall. Förlåt till alla er som läser och är med på möhippan men jag är sån att jag ser det negativa och det är bara att överbevisa mig att jag har fel....vissa mig att det är roliga grejer vi ska göra. Jag är negativ ut i fingertopparna men ni får visa som sagt att jag kan ha skoj....jag packar den där väskan efter den där listan och hoppas att jag inte behöver använda vissa saker. Jag låter negativ som sagt var men jag går ju på vad jag har målat upp i mitt huvud och inte på det ni har planerat eftersom jag inte vet det...och det är skit jobbigt. Jag önskar att den där listan aldrig fanns.

har tappat all lust att göra något idag, vi hade tänkt åka till stan men eftersom det var final i talang så ville inte min sambo åka efter maten och just nu känns det skönt. Jag vill bara ha en lugn kväll och förhoppningsvis en bra helg. Vet inte hur den kommer sluta men jag kan ju inte mer än hoppas.

Nu ska jag kila ut i blåsten och göra lite nytta...kanske ska jag se till så att vi har varmvatten så att jag kan duscha och bli mer avslappnad där, inte för att jag tror det funkar för känner jag mig rätt är det pust och stön för att kliva in i duschen och när jag står där stressar jag för att bli klar så fort som möjligt. men jag måste in i duschen även om jag måste be någon hota mig till livet.

jag orkar inte mer.....jag hatar verkligen mig själv

vad jag hatar mig själv.....jag lever i någon slags lögn att folk känner mig men jag börjar tvivla....inte bara på grund av brevet nu utan allmänt. Jag trodde familjen i alla fall känt mig men de känner nog inte mig för i såna fall skulle de aldrig sagt att jag ville ha en lista, kände folk mig skulle de veta att jag hatar tillställnigar, de borde veta att jag hatar allt som har med vatten att göra, de borde veta att jag är en sån som är otroligt rädd för att göra bort mig, de borde veta att jag är en person som 0försöker hitta det som är logiskt i allt och i det här hittar jag inget logiskt....det kan lika vara gärna vara ett skämt men jag ser inte det roliga i det....jag hatar när de säger tänk på den och den och den.....när ska jag få tänka på mig själv? Det är självklart att jag tänker det värsta och de som känner mig borde veta att jag tänker det värsta så därför kan jag inte ha så många som känner mig eftersom de borde veta hur jag funkar....men det är klart jag kanske inte ska ställa så höga krav eftersom djuren alltid har varit mina bästa vänner och det är de jag har vänt mig till. Nu får folk bli arga eller sura eller besvikna men det är så jag känner nu är att jag vill gå och bara dö....folk borde veta hur jag är.....som sagt jag vet att jag inte är som alla andra och kommer aldrig bli det....jag hatar redan mig själv, jag tror ingen anar hur mycket jag gör det och hur hårt jag sliter för att inte göra det.

men idag fick jag bekräftat av min egen mamma att jag inte var normal, att jag är så rädd att göra bort mig och vänta nu allihop är det inte det jag har sagt hela tiden att jag hatar det....jag kanske är sjuk i huvudet, jag kanske inte är som alla andra och jag hatar mig ännu mera för att jag inte är som alla andra....jag försöker verkligen se det roliga i det som står på listan men jag gör inte det. jag får inte ens något att ta på. Folk kan väl ändå ge hintar med att "men är listan så farlig, den är inte viktig" eller vad som helst.

Jag vill inte avböja något för jag vill tro och hoppas att de har ordnat jag tycker är roligt. Jag kan inte avboka aktiviteter jag inte vet vad det är.

Visst jag gråter och tycker den här listan är jätte jobbig, för jag vill verkligen förstå vad allt ska användas till, det jag ser är kul på papperet är ridhjälm och grillpinne. Det andra ser jag inte det roliga i och det måste folk förstå eftersom jag inte vet vad det ska användas till.

Men självklart vill jag hitta på något, jag vill göra något kul, jag hoppas bara att folk känner mig så väl att de inte hittat på något dumt. För jag vet inte själv riktigt vart jag står i det hela. Men som sagt jag målar alltid upp det värsta och det borde folk veta....alla som känner mig borde veta det....de borde veta att jag inte ser positiva grejer när jag läser, men bara för att jag låter negativ nu betyder det inte att jag kommer ha tråkigt....jag kan ha skitskoj men jag vet det inte för än jag är där.....och ni få bli sura, arga och besvikna för det är inte roligt att läsa men jag känner mig som en utböling och ensammast i hela världen.

Det är upp till er att bevisa att ni är verkliga vänner och känner mig för just nu vet jag ingenting och som sagt det är det som gör mig orolig.......men väskan är påbörjad packad fast jag tycker det värkar vara onödiga saker så har jag packat den.

Förlåt

Förlåt om jag gör er oroliga ni som sitter där och har planerat möhippan, det har inte riktigt varit meningen men eftersom jag inte verkar kunna prata med någon om det så måste jag skriva ut min oro och det blir här eftersom det är min blogg. Jag har problem med min självkänsla och det är den som kommer fram när jag inte vet vad som kommer att hända....kommer jag göra bort mig totalt som jag inte vill, kommer jag bli utsatt för något som jag inte vill? jag vet ju inte vad som kommer att hända och det är det som gör mig orolig. Jag har blivit nertryckt i hela mitt liv och jag jobbar på att komma över det, men som sagt det kommer fram när jag blir orolig och det är inte er jag kommer bli arg och besviken på utan mig själv eftersom jag vill göra grejer som en vanlig svensson brukar kunna göra....men jag är så knäpp så jag ser inte tjusningen i att göra en massa konstiga saker....jag är uppväxt att få vara mig själv och vara här på gården med mina djur och hade jag inte träffat min sambo hade jag varit den som bott i ett hus med mina djur och struntat i världen....

...jag läste om djungelflickan igår på aftonbladet. Hon hade försvunnit som 8 åring och levt ute i djungeln i 19 år. Hon blev hemtvingad och skulle helt plötsligt vara som alla andra som hon för länge sedan lagt bakom sig. Hon är fortfarande människa men hon såg inte syftet med att vara som alla andra och hade visst försökt rymma flera gånger ut till djungeln igen och lyckades visst tillslut....

ni undrar säkert vart jag vill komma med den historien....jo jag känner igen mig själv i henne, jag skulle hemskt gärna bara lämna allt och leva så ute i skogen utan krav....blir jag dödad av en varg ja då blir jag dödad och ingen saknar mig...livet har sin gång. Men jag har valt att försöka anpassa mig till den här knäppa världen. När jag först insåg att jag kanske måste tyckte jag mest synd om mig själv och visste inte riktigt hur jag skulle gå till väga....min syster hjälpte mig dock och tillslut så fann jag min sambo som jag älskar och vi fick våra barn som jag älskar. jag har fortfarande svårt att förstå mig på varför man ska göra som alla andra. varför man ska göra vissa saker som tex föröjliga människor eller utmana ödet....för hur det än är så dör man när det är dags så varför utmana det. Jag är inte som andra och kommer nog aldrig bli som andra. Jag har min syn på livet och det är en ovanlig syn på livet och det är nog ingen som förstår den. Jag har då inte träffat någon som delar samma tro ännu.

Men tillbaka till det tidigare, det är inte meningen att ni ska gå och oroa er utan det är snarare jag som försöker bli av med min oro. Sen hjälper det ju inte lite av att bara få höra "det är din dag" "vi går efter listan du gav oss" "Det är lugnt"....jag ser ingen tröst i det tyvärr eftersom jo det är min dag jo men alla andra som har haft en möhippa har haft deras dag och deras dag har inte varit roliga i mina ögon i alla fall...sen vet jag ju inte vad de tycker. Listan jo jag skickade en lista där jag skrev både saker jag skulle tänkas vilja göra och saker jag inte vill göra så det är inte heller någon tröst så det ända jag har att gå på är "det är lugnt"...hur kan jag vara lugn när de andra två kanske inte stämmer...visst det handlar om att lita på folk men hittills har jag inte kunnat lita på folk "så ska man få något gjort så ska man göra det själv", det är ett ordspråk jag är uppvuxen med. Jag skriver just nu nog att jag hoppas på att det är något som inte är något dumt eftersom jag kan inte skriva att jag litar på er för det gör jag inte....det finns nog ingen människa jag litar på, ska man prata med någon så kan man vända sig till djuren för de kan man alltid lita på.

Självklart så blir jag orolig eftersom jag har fått en lista med grejer jag ska packa och det första jag läser på listan är baddräkt och flytväst....det är typ två ord som verkligen får mig ur balans. Det kopplar jag verkligen till vatten och båt och det är verkligen något jag fasar över. Det är min största rädsla, jag kan inte med ord beskriva hur orolig jag blir av att bara läsa det. Jag dör hellre....ni skulle kunna skriva dit fästingar, spindlar, kackelackor....de är lindriga fobier jämfört med vatten, båt och flyg. Det är nog de tre sakerna jag hatar. jag hävdar bestämt att i mitt tidigare liv att jag kraschat med ett flygplan i vatten...kanske jag överlevde och dog på en räddningsbåt det vet jag inte men båtar är på vatten och vatten är bland det värsta som finns så det kan även vara så att det är på vattnet jag inte tycker om. jag vet att jag inte är åksjuk eftersom jag åkt båt över till danmark men bara veta att det är vatten under mig....kallt mörkt vatten. Så jag försöker intala mig själv at listan inte är viktig, att den inte behövs för är det så att det inte används till det de ska göra ja då används det till att förlöjliga någon och eftersom det handlar om mig gissar jag mig och det vill jag inte heller så därför är jag verkligen i obalas och försöker intala mig själv att de två grejerna inte behövs.....den enda gången en flytväst är bra att ha är när man fiskar även om man står på land...som jag oftast gör eller typ alltid gör så är det viktigt men jag använder en sällan eftersom det är väldigt sällan jag ger mig ut i något vatten....och eftersom det inte står fiskespö och stövlar med på listan så gissar jag att det inte blir någon fisketur.

så ja jag är i obalans pga av listan och det ända sättet att få oron ur mig är att skriva om det jag tänker på och det drabbar er....så ett tipps är kanske att inte läsa det jag skriver för jag kommer att fortsätta skriva om hur orolig jag är för att bygga upp att det inte kan vara så farligt.

Har fortfarande inte tagit itu med listan men jag ska väl försöka göra det idag eftersom det är fredag och det måste väl göras eftersom jag inte vet när ni kommer....men kommer ni idag ja då får ni hjälpa mig att packa för det kommer inte vara gjort före kvällen.

hur viktigt kan det vara?

har konstaterat att jag har en tråkig blogg...lägger sällan upp bilder, men det är för att det tar så lång tid att ladda upp dem....nu på två dar har jag bara skrivit om det där brevet och det kommer garanterat bli mer. jag hade tänkt packa den där väskan de pratar om att jag ska packa men jag drar mig från att packa dessa saker som står på lappen....få se om jag har packat dem innan de kommer....jag får väl se men som sagt jag hoppas verkligen att det inte är till för att förlöjliga mig eller för att användas till något....jag hoppas att detta bara är ett skrämsel brev för som sagt jag får inte några positiva bilder i huvudet på de där grejerna....men de har säkert haft jätte kul att sitta och skriva den där lappen.....jag hoppas hoppas hoppas verkligen att det är så och att jag bara ska få göra sånt jag tycker är roligt och inte vad de tycker är roligt för jag vet redan att jag är en hemsk tråkig person och förlåt mig kära läsare men jag är stolt över det....jag vill inte vara som andra jag vill fortfarande inte vara som andra människor för jag ser inte vad som är kul i sånt där.....jag önskar jag vore ett normalt djur som tex en varg eller mustang eller örn....vad som helst livet går ut på att överleva och fotplanta sig....tänk om det hade varit så för människan också så mycket bättre det hade varit....

nä nu lovar jag mig att jag ska försöka se positivt och lite på de som har gjort den där lappen....vi kommer säkert ha jätte kul....jag vet bara inte vad men jag vet att mina kompisar inte är som jag och jag hoppas att de tänker som jag och inte som de själva...jag hoppas att de tänker på att jag är världens tråkigaste människa som vandrar på denna jord jag hoppas de tänker på att jag inte är den där äckligt glada spralliga personen som vill göra en massa knäppa grejer. jag kan bara gå och hoppas, jag får ju inte direkt något gehör från någon om att de inte ska göra något utan bara det jag skrev på listan och jo vad mer skrev jag på listan jo allt som jag inte ville göra och vad står på listan jag fick jo allt som jag inte vill ha med mig....så ni kan ju gissa vilket humör jag får så fort jag ser den där lappen....kan ha med det att göra varför jag inte har packat något ännu.....nä står fortfarande fast vid att gör det något som jag inte vill vara med på ja då kommer de inte få komma på bröllopet, då ställs bröllopet in och jag gifter mig i hemlighet någonstans och jag lovar att jag står fast vid mitt ord att jag gör det. För jag vill verkligen inte att det ska vara något hemskt....sen är ju frågan hur viktigt det där papperet är....i mina ögon sett är det inte alls viktigt det som står där på och så länge ingen hävdar annat ja då är det så att det inte är viktigt. Har ju inte precis någon som lugnar ner mig utan snarare tvärt om att de oroar mig med flit.....

nä nu ska jag se om jag kan få bort huvudvärken med lite sömn för jag har inte fått något på flera dagar typ sen jag jobbade sist konstigt nog så är det att när jag jobbar som jag verkligen kan få sova ut för så fort jag gott av sista passet ja då är det sömnlösa nätter.....jag kanske ska gå och vara vaken ett dygn så att jag kan få sova en hel natt.....

Annars idag då...jo barnen har varit på ett humör som jag inte alls var så glad över....allt som de inte får göra det gör dom....så fort det är dåligt väder och det inte går att vara ute så blir det så...så vad gjorde jag efter maten jo jag kastade ut dom i regnet för då var min huvudvärk riktigt på hugget och barnen var riktigt på krigsstigen....sen fick de komma in och leka i lekrummet som de fått och sen fick de se lite på tv innan de skulle i säng. Min mamma var snäll och passade dem medan jag och mjukis tog och verkade några hovar på några av hästarna.

Och nu sitter jag här för sjuhundraelfte gången idag och bara beklagar mig för jag har en sån dag i dag men jag hoppas att humöret är bättre imorgon om inte annat kanske jag känner mig lite mer motiverad på att göra något.....

vädret passar mitt humör

jag kollade på den där listan jag fått och har en del funderingar....men eftersom jag inte vet som kommer att ske så packar jag det jag har och det jag hittar....man kan ju undra vad jag ska ha en flytväst till, jag hoppas innerligt att de inte ska ut på någon båt för då får de döda mig innan, äger inte något sånt så jag får väl ta Viktors flytväst med mig...det står ju inte att det ska passa mig...sen något rosa....ja jag får väl ta en leksaksgris med mig eller vad jag nu hittar som är rosa....en valfri högersko....det är ju bara att ta någon sko som man vet ingen använder.... ett paraply tror jag att mamma och de ska ha någonstans....baddräkt kommer jag inte att packa för det äger jag inte....vet inte ens hur folk kan tro att jag äger något sådant, jag avskyr ju allt med vatten och visa min kropp så man kan ju fundera på hur mina vänner tänker där....men men sen då jo tandborste har jag, lekkläder få väl bli ett par mjukisbyxor och en långärmad...ja som det jag brukar ha på mig under vardagarna...festkläder...jo det håller jag på och kolla upp bland all skitig tvätt som legat i en hög och blir bara större och större...vet inte när jag var finklädd senast och det är inget jag har mycket av precis....sköna skor får väl bli det jag har på fötterna den dagen. ridhjälm ja det har jag någonstanns inne....använder den typ aldrig men jag har en i alla fall....handduk har jag, schampoo och tvål har jag, vattenflaska är ju bara att ta en tom petflaska, en stor t-shirt...tror jag kan ta någon av de jag sover i....hundsele ja det har vi flera stycken av...eller det beror ju på vilken model de vill att jag ska ta...ska jag ta en loksele eller en dragsele? Vilken stl i sånna fall? Undrar om det ska vara till en liten hund eller stor hund eller är det till någonting annat??? ja hur som hällst så får jag väl ta någon som ser hyffsat ren ut....jo och grillpinne har jag vad jag nu ska med den å göra....ska vi grilla kan man ju alltid ta en pinne...men som sagt jag har en så jag ska leta reda på den..en oöm jacka....vet inte om jag har någon sommarjacka som riktigt passar mig ...men man hittar ju alltid någon som hänger på en krok, använder så sällan jacka....sen vet jag inte vad jag ska packa mer...undra om vi ska ut i skogen om det är insekter...ja då behöver jag myggmedel....ska jag gå efter den här listan så vet jag inte vad de tänker göra med mig...på listan låter det som att det är något knäppt och det vill jag inte bli utsatt för så jag hoppas att jag har fel, jag hoppas innerligt att jag får göra något jag tycker om och att den här listan är till för att oroa mig för när jag läser listan vill jag verkligen fly under en sten någonstans och komma fram när allt är över.....undra om jag ska ändra datum och vara så nykter så att man kan se rallycrossen i skellefteå på söndagen istället...nä men helt ärligt den här listan gör så att jag har en stor klump i min mage....

...men jag hoppas verkligen att de som håller i det här tänker på hur jag är och jag hoppas innerligt att det bara är grejer som jag tycker om att göra och inte något som skämmer ut mig och det ska komma massa jävla skitkort över allt....jag skulle aldrig ha hämtat den där listan, aldrig öppnat brevet....jag skulle bara ha lagt det åt sidan...som sagt tror jag det hade varit bättre och bara låtas bli kidnappad eller vad de nu vill kalla det och inte veta att det var på gång....hade varit så mycket bättre.....

nä varför hamnade jag här...har ju en massa saker att göra nu när barnen sover.....men i alla fall så passar vädret mitt humör idag....det kunde inte bli bättre väder. kollade på gamla kort och var tvungen att gråta en skvätt när jag fann kort på Rocky...kan inte förstå att än idag kan jag inte se kort på honom utan att gråta...han var verkligen min bästa vän. jag hoppas innerligt att jag någon gång ska kunna ha han på en tavla någonstanns i huset utan att gråta så fort jag ser honom. Visst jag har förlorat djur tidigare men Rocky kommer jag aldrig att glömma, jag kommer aldrig få en sån häst igen. Känner mig så ensam när jag kollar på honom, känner att jag hellre hade stannat upp i tiden då han levde, kommer aldrig få en sån vän igen.



Saknar dig så otroligt mycket det går inte att beskriva

campa???

Nu känner jag mig jätte stressad inför bröllopet, jag vet inte hur jag ska finna tid till allt, fast det mesta är klart så är det ändå mycket som ligger i mina händer och ska planeras. Inte för att vi ska ha ett direkt jätte planerat bröllop, men vi ska ha lekar och sånt.

Vet inte om det kommer bli lekar för mig och min sambo men det är säkert någon som hittar på någon dum lek som man ska leka....det brukar ju höra till bröllopet precis som när någon ska hålla tal. Nu vet jag inte om det kommer ske heller för jag tycker det är upp till var och än. Jag vill ha det nästan så simpelt som möjligt och det kommer det nog att bli.

Annars då....ja som ni ser på tiden så har jag inte riktigt hunnit med att krypa till kojs, ska snart försöka göra det så fort jag skrivit färdigt det här. Ja som mitt tidigare inlägg så är det ju faktiskt inte själva möhippan jag hatar och vill bli av med utan det är den här känslan jag har just nu, den som gör att jag bara grubblar när jag vet att något är på gång men vet inte riktigt vad....hatar den känslan....det är inte bara möhippan men det är den som är närmast i alla fall....sen har vi bröllopet, sen blir det kanske att vara ensam här hemma utan min älskling, sen blir det kanske flytten...eller kanske hitta hem till mina djur,...eller nytt jobb....eller söka bostad...eller vara kvar här och allt rullar på som tidigare....eller att min sambo hittar ett annat jobb....eller mycket annat.......hatar det....det hade varit så mycket enklare om mjukis hade kommit hem och sagt den veckan åker jag ner till Östersund och trivs jag så stannar jag där så vi får börja leta boende då....då hade jag i alla fall vetat lite mer....men nu ingenting och det är så jobbigt...

glömde förövrigt berätta att vi var till Boliden och pratade med Maria på blomsterhandeln där...så jag ska gå in med bilderna på brudbuketterna till henne så ska hon fixa fram blommor och sånt som behövs....sen var det så fint väder så när jag var och hämtade ut mitt paket (som förövrigt var halsbandet jag ska ha på bröllopet) köpte vi glass och åt i deras park de har där ute. Det var en riktigt mysig stund....fast kladdig, sen åkte vi hem och lagade middag och senare under kvällen så tog vi och klippte naglarna på en av hästarna. Sen blev det att natta barnen som för övrigt inte alls ville sova, men jag lyckades söva dem till slut och nu har alla gott och lagt sig förutom jag.

Så jag tänkte jag skulle sova lite och se om jag kunde tvätta lite imorgon så att jag kan packa i alla fall lite av de grejer som står på listan....det är nackdelen med att inte ha så mycket kläder och framför allt finkläder, de kläderna står inte så högt upp på min lista att bli tvättade då jag hellre har mina ladugårdskläder. Vet bara inte vad jag ska packa grejerna i....någon som har en hockytrunk? Det är så mycket jag ska ha med mig av någon konstig anledning och jag vet inte till vad och jag vet inte om jag heller vill veta....en valfri högersko??? Men sen så låter det som att jag ska sova borta...funderade på att ta med mig tältet och fiskespöt och gummistövlar så att vi kunde fiska lite....lät lite som att man kunde tänkas campa och det hade varit riktigt kul....men jag vet inte om de andra skulle tycka det men det var ett bra tag sedan jag fiskade och jag saknar det.....man kanske skulle passa på nu när alla sover, vet bara inte vart mitt spö är någonstans??? Får nog fråga mats han vet säkert.....jag tycker inte om vatten men om jag får stå på land så är det riktigt mysigt med vatten framför allt om man har ett fiskespö i handen och förhoppningsvis inte få något napp....får man napp ja då får man hoppas att fisken inte är så tilltuggad så att man kan släppa i den igen.

Nä nog prat om fiske....men det hade varit kul....det kanske är någon som har lust att följa mig ut och tälta och fiska någon gång under sommaren??.....jaja jag borde uppsöka min säng barnen tar inte sovmorgon och ska det vara som tidigare nätter så är jag mer uppe och gungar sängar och tröstar gråtande ungar än vad jag blundar och ligger på en kudde.

ADHD?

Idag så har jag varit i stan och gjort en del grejer...fick ett otrevligt brev som jag verkligen inte alls tyckte om. Alla andra tycker säkert att det värkar jätte skoj men jag ser som sagt bara negativa bilder i papperet och jag hoppas jag har fel för om jag har rätt så kommer det här vara värsta helgen i mitt liv och det kommer inte bli ett bröllop det datum jag satt ut...utan någon annan stanns i detta avlånga land i smyg, för gifta mig det ska jag..men icket inför en massa folk som tvingar mig till saker jag inte vill...sen är det dock en massa saker jag inte ens har som jag funderar på hur man ska skaffa fram??? Tror jag skiter i att skaffa dem då kanske jag mår lite bättre också.

Med detta otäcka brev till följd tror jag att jag kommer ligga sömnlös nu i flera nätter...det bästa vore nog om jag inte hade fått vara delaktig i detta...men jag hoppas de förstår om jag är sur och trött för jag vet att jag inte kommer somna nu bra för att jag ska ligga och grubbla om jag ska fly landet eller om jag ska kväva mig själv i min kudde.

Men det kommer säkert bli kul....det är bara det att jag inte vet och jag hatar det...jag hatar att inte veta vad som kommer att ske i mitt liv framöver....jag vill veta min framtid....ska nog gå till en sån där spågumma och hoppas och tro att det dom säger är sant så att jag verkligen vet min framtid...är dessutom i en svacka där jag bara hackar ner på mig själv och hatar mitt liv, kanske inte fullt ut men nästan....ser bara mina nackdelar, all tid jag vill ha men inte har, min kropp som ser för jävlig ut, min värk, min ork är mer eller mindre borta...vet inte hur jag ska finna den, trodde att det var vintern som gjorde att min ork inte fanns men jag vet inte snön är borta för länge sen och min ork är borta med den...om det inte hade varit för att man hela tiden var trött skulle man kunna tror att jag led av ADHD....såna barn hatar överrakningar och när de inte vet vad som kommer att ske....jag är likadan där.

men sak samma kul kommer det säkert bli det är bara som sagt att jag inte vet och jag tror ju alltid det negativa...skyller på att det är ett typiskt släktband....för tänker man negativt blir man glad om det är positivt och är det negativt ja då vet man ju att man hade rätt :p

Men för att inte gå och oroa mig får jag nog ta hjälp av några underbara piller som hjälper än att sova om nätterna....

bröllop

I helgen har jag jobbat och det gick riktigt bra. Vad har jag gjort sen då??? Jo jag har handlat lite grejer till bröllopet, busat med pojkarna och börjat rensa lite här inne i huset. Det är så mycket som behöver göras och jag är inte ens lite motiverad. Jag har sjukt ont i ryggen och fötterna så jag vet inte vad jag gör snart, det blir inte bättre av att pojkarna klättrar på en men det är sånt jag får räkna med när de är små. Jag är även grymt trött då barnen tyckte att jag inte skulle sova något under natten och på köpet fick man två trötta och griniga barn. men nu sover de och jag kan alltid hoppas att de sover hela natten.

Annars har det inte hunnit hända så mycket, på onsdag ska jag ner mot stan igen under dagen och då ska jag även till boliden och kolla in blombutiken där för stan hade inte så mycket att erbjuda.

Sen till helgen blir det stan för att kolla frisyren som inte jag hann med i helgen och sen blir det att fixa lite mer grejer till bröllopet. Jag hoppas dock att det kommer vara fint väder när bröllopet är, man kan ju alltid hoppas.

Östersund?

Snart har denna vecka gott och jag har inte hunnit med någonting. Mjukis har börjat gå skift så jag har varit själv med barnen på kvällarna. Det har varit en liten konstig känsla. Barnen började sköta sig bra men i två dagar så har de varit riktigt jobbiga just vid nattningen. De bråkar och busar och gör allt som jag inte vill att de ska göra, man har önskat att man bara haft ett barn, så mycket enklare det skulle vara...men när de väl har somnat så har man glömt allt. barn är fruktansvärt söta när de sover...visst annars också men ibland önskar man att man kunnat få lämna in dem någonstans.

Annars idag...jo Casper var duktig idag och tog av sig kläder och blöja alldeles själv. Sen var han riktigt duktig och bajsade på kattlådan...önskade dock att han gott på pottan men jag får skylla mig själv för jag sa förra gången han satt på pottan att kattlådan var katternas potta....så han tyckte nog att han kunde gå på den med....men jag ska vara glad....han är ju rumsren i alla fall :p

Jag har annars mest troligen fått ut Lotta på foder. Hon ska ner mot Östersundstrakten och sen får vi se vad som händer och sker om hon kommer tillbaka eller om hon blir kvar där. Det känns skönt att det blev foder till och börja med för eventuellt senare köp. Jag hoppas att de ska trivas ihop så att hon får komma till någon som bryr sig om henne och har tid för henne.

Jo annars så är det väl prat om att Mjukis ska börja jobba i Östersund...det är inte bestämt ännu något men han har pratat med dem och det ser väl inte helt nattsvart ut, sen beror det ju på om han trivs och vad han får i lön...självklart vill vi inte flytta så finns det andra jobb i närheten som kan tänkas duga åt Mjukis så kan det nog vara så att han tar det erbjudandet istället. men om han skulle få jobb skulle det betyda att han och jag skulle bo på olika håll till att börja med för att senare när man hittat boende och kanske ett jobb till mig att vi flyttar. Så nu håller jag på och se över vilka djur jag kan tänkas klara mig utan...så är det någon som vill ha 2 skölpaddor, 2 marsvin eller 1 orm så är det bara att höra av sig...eller vara fodervärd till någon av mina hästar för det gissar jag att jag måste skaffa om jag blir ensam med barnen ett tag här uppe....Klarar nog inte av att ha både barn och alla de här djuren själv, men hästarna kommer jag inte att sälja utan bara foder eftersom hästarna, hundarna och katterna är mina favoriter. kaninen kommer att få vara kvar då det är Caspers favorit bland inne djuren.

Nä nu är det dags att gå och sova så att man orkar med busfröna imorgon.

Jag är så negativ + Laban 1 år

Måste börja med att säga GRATTIS till min lilla kille som blir 1 år idag :) eller snarare för några timmar sedan. jag minns hur vi åkte in, jag minns hur jag hörde dig skrika...Casper skrek aldrig så jag fattade inte först att det var mitt barn. När du blev upplagd på magen och du tittade på mig med dina då redan mörk bruna ögon. Du var så liten och så fin. Kan inte riktigt förstå hur fort ett år kan gå. men jag försöker ta vara på all tid jag får med mina barn. Så jag kan minnas dem, både lyckliga, sorgsna och jobbiga stunder. Jag är varken bra p att skriva eller a kort på mina barn, men om jag tar vara på nuet och lever det så borde jag ha med mig lite i alla fall till mina senila dagar.

Ja man kan ju fundera på vad jag gör nu för tiden. Jag är riktigt dålig på att skriva och ännu värre på att ladda upp bilder. Jag kan meddela att jag är ute väldigt mycket, vet dock inte om jag gör annat än springa mellan barnen. De har en förmåga att springa åt var sitt håll och hitta på bus. Är det inte Laban som käkar sten eller ser till att klättra upp på någon stege, stol och andra höjder så är det Casper som springer runt och gömmer sig, han har fått för sig att följa hundarna ut i skogen och det tycker jag inte om. Men där i mellan så kan jag få sitta några minuter och andas medan de leker på gräsmattan.

Jag är så ne-ne-negativ är en låt som Mimikry eller Dökött skrivit, minns inte vem men den passar då in på mig

Jag är dessutom inne i ett stadium just nu där allt bara är trist, vädret är jätte vackert och jag älskar sommaren det är det här jag har gått och väntat på...men jag ser alltid nackdelar och jag vill göra det så bra men inget blir som jag vill. Jag vill nog mest bara lägga mig ner och bara stirra upp i den blå himlen och inte göra något. Jag vill att någon ska komma och ta alla mina tankar ur mitt huvud så att det bara blir tomt.

Jag tror bröllopet kommer att bli en flopp eftersom ingen verkar lyssna på hur jag vill ha det. Alla vill göra det som de vill ha det...men är det så att jag ska hata mitt eget bröllop??? Ja då behöver jag inte gifta mig. Som sagt jag ser allt negativt...visst kommer jag att gifta mig, jag vill dela mitt liv med min sambo men jag vill även minnas mitt bröllop som jag har planerat det inget annat...och det kanske blir tråkigt inte vet jag men jag vill så gärna bara ha trevligt. Alla pratar om hur festen ska vara men om jag ska vara ärlig så skiter jag i festen, i mina ögon är det cermonin som är det viktigaste...sen om det skulle vara så att man åkte hem och glodde på tven så skulle jag vara nöjd, för jag skulle veta att han jag sitter bredvid skulle vara han jag delar hela mitt liv med. Men visst andra vill kanske festa, min sambo vill säkert göra det, jag vet att jag måste vara där och se glad ut...det kommer jag säkert at vara....men ni annar inte hur avis jag är på de som kan åka iväg hem till sitt, pussa på barnen och kanske klia om hunden eller katten. Jag är väldigt glad att man bara gifter sig en gång för som sagt aldrig mer något sådant....även om jag och mjukis skulle gå skilda vägar så som sagt aldrig i hela mitt liv vill jag göra om det. Hade jag vetat att det skulle bli så många viljor så hade jag nog gift mig i hemlighet och skickat ut ett mms kanske...jag vet inte....men nu blir det ett sånt här kyrkligt bröllop som alla värkar ha mer intresse för än jag och min sambo.

ja annars något annat negativt...ja idag fyllde Laban år och visst kom mina syskon hem för att gratta honom. Han fick några stackars presenter av min syster och hennes sambo, min mamma och mormor. Det blir väl kanske att fira han lite mera när vi åker till stan....jag är så less på att höra att han bara fyller ett år, han bryr sig inte....har någon funderat på hur jag bryr mig? Jag ser hur alla bråkar om att få gratta Casper, så var det redan när han föddes, men stackars Laban blir knappt grattad. Jag har velat handla en present till honom hela veckan, men eftersom jag inte bor i stan och inte har något körkort är det svårt för mig att ta mig ner. Jag får inte plats i bilar som ska ner heller. I helgen ska jag jobba så jag kommer inte ha tid att gratta min egen son....gissa hur det känns. Vi hade ett kalas med tårta, ballonger och en massa paket som vi tog kort på när Casper fyllde år och med Laban har vi just och pass tårta. Det gör så ont i mitt mamma hjärta och se hur sor skillnad det behandlas mellan barnen. Det var samma sak julafton. jag vill men det är bara jag som vill. Tänk när de blir äldre och de frågar vad de fick. Casper har en bok där man skrivit ner allt han fått och första sidan är smockfull med grejor han fått och Laban kommer ha några få stycken. Det känns som att Casper favoriseras och jag vill inte ha det så. Jag vet att alla tycker om Laban och de kanske inte vill göra så, de kanske gör det omedvetet, men som sagt det är så det känns. Jag tänker framåt i tiden, visst är det roligare att köpa grejer till Casper, det kommer det alltid att vara eftersom han är äldre, men hur det än är så är Laban den som är efter och ser allt. Vi kanske inte tycker det är så stor grej för han minns det inte, men när de får sina böcker och kanske börjar gämföra och vem vet fortsätter det så här så kommer Laban att alltid känna sig mindre värd.

jag har aldrig varit den som blivit firad när jag var liten, tror inte att någon av mina syskon har det egentligen, men hur det än är så när man har fyllt år och man inte fått något och man har ett syskon som går så sticker det i ögonen. jag har varit där mer en än gång och jag vill inte ha det så på mina barn. jag vill att de ska få ha sina kalas, även om jag tycker de är jobbiga, jag vill att de ska ha ungefär lika dana grejer. Alla frågar mig vad de kan ge Laban....men ge han sånt som Casper fick, en bobycar, sacksäck, ute grejer, traktorer...ja han fick mycket så varför inte ge han något sådant? Även om Casper har en grej betyder det inte att Laban vill ha en också. De bråkar om bilar, sackosäckar, spadar ja det mesta så varför inte ha två av varje grej? det kanske är tråkigt för oss, men för laban kanske det är roligt.

Nä nu ska jag sluta beklaga mig och ge mig av mot sängen och hoppas att jag får sova några timmar innan den jobbiga helgen och veckan kommer.