saknaden

idag blev jag ensam, min mor tog barnen med sig till skellefteå för att plocka upp viktor som varit på kollo. Eller om jag ska vara ärlig så hade hon inget val eftersom de redan hade krypin in i bilen och satt sig i sina stolar innan hon hade kommit ut. Jag försökte dock förklara för Casper att det inte var pappa vi skulle hämta utan viktor, eftersom mormor tog pappas bil så tyckte han att det var pappa som skulle hämtas.

Nu har mjukis varit borta en vecka och det går bra men när man blir ensam så kommer tankarna. Det känns som han har varit borta en hel evighet och jag hoppas han snart kommer upp. Jag saknar honom hur mycket som helst. Det som är tyngst är dock Casper, han förstår inte att pappa inte kan komma hem och även om man ska förklara för honom ser man att han inte riktigt vet vad som har hänt. han tycker att pappa ska sova i sängen. det är inte en natt som Casper har fått komma till sängen då han vägrar somna i sin säng för han ska sova på pappas kudde. Det gör så ont i mammahjärtat. men till helgen ska han till farmor så då har han inte tid att tänka på pappa förhoppningsvis. Jag tror dock inte att han skulle sakna mig lika mycket....pappa är favoriten. Men förhoppningsvis så kommer det gå bättre. laban är så liten så han bryr sig inte så hårt....plus att där är mamma favoriten så han har jämt sprungit efter mig och kommer nog att fortsätta med det gissar jag. Bara jag finns där är han nöjd.

Annars så eftersom jag blev barnledig så har jag städat vid skötbordet, diskat och härjat runt så nu sitter jag här och skriver av mig lite.

Som sagt jag hoppas att augusti månad går fort för jag vill att mjukis kommer hem. Det låter som att han ska få komma upp till norrland snart men han kommer fortfarande vara borta. Antingen åker han upp nästa vecka eller veckan där efter....men hit hem kommer han mest troligen inte förrän i september. har jag tur så kommer han hem sista augusti men det ser ut som att han inte kommer hem runt 6 september....men hoppet är det sista som överger en :)