födelsedag och en massa skojigheter.....eller hur det nu var?

Ja nu var det ju några dagar sedan jag skrev, jag har tagit några foton som jag ska lägga upp men det blir när jag orkar. jag kan meddela att jag är helt slut efter några intensiva dagar. jag jobbade den 25 som jag skrev om tidigare, hade riktigt trevligt där, barnen somnade också tidigt och det kan jag förstå eftersom de inte var riktigt van att stiga upp så tidigt. men då vaknade de väldigt tidigt dagen efter och det var min födelsedag och hade massor jag skulle göra så jag satte igång dagen med de dagliga sysslorna som att mata djur ungar och mig själv sen blev det en promenad med hundarna och ungarna och sen blev det städa för hela slanten. jag fick upp något städar il så det blev torkat skåp och allt annat, då min minsting skulle hjälpa och sprutade på alla skåp, bord, ja allt som fanns skulle det sprutas på för flaskan skulle ju bli tom så jag fick torka och torka och torka.

Vi fick besök på kvällen och det blev lite hockey tittande, dock förlorade vi mot hv71, tycker inte riktigt om det laget men det behöbs inte tas upp eftersom jag tror inte det är så roligt att läsa om. Så barnen kom isäng väldigt sent, och medan vi satt där så kom min mor in och berättade att de skulle snabb fika eftersom de hade två hundar på rymmen, i vanliga fall så rastas de i koppel, men nu av en slump så lyckades de smita ut utan koppel. Så när gästerna hade farit och barnen hade kommit i säng så hjälpte jag mamma och pappa att ropa på hundarna. Pappa skulle upp och jobba så han fik gå och lägga sig. Jag och min mor var lite oroliga för hundarna eftersom klockan började närma sig tre så kände vi att vi skulle försöka sova och fortsätta leta på morgonen och anmäla de försvunna om de inte hade kommit hem självmant. Just när vi hade lagt oss så fick jag av en händelse ont i magen och gick upp för att ta lite samarin, som smakar päck men det hjälper oftast. Medan jag står och dricker det så ser jag några hästar traska utanför fönstret....ja då var det bara på med skor och jacka och försöka få fast dem. Jag gick in och sa till mamma att de var ute och det blev att laga hage och ge de lite mer mat eftersom de mest troligen tyckte att de fått för lite mat. Vi brukar ge de runda bollar ute i hagen men traktorn är söndrig (självklart eftersom det snöar och är helg). Vi gav dem i alla fall hö som vi slitit loss men det var nog inte tillräckligt. Men de var lätta att ta fast och det gick ganska fort. Nu drog vi in bollen med skoter men vi hoppas att vi får igång traktorn under veckan då det behöver skotas. Men då tyckte vi att när vi ändå var uppe så åkte mamma en till sväng med bilen och jag ropade och då gick det bara en liten stund så kom mamma hem. Då hade hon plockat upp två riktigt trötta hundar längst vägen. Så klockan fyra på morgonen så kom vi i säng, men kunde sova gott eftersom vi visste att hästarna hade mat och hundarna var hemma. framför allt det sista. det är aldrig roligt att ha hundar borta. Vi har haft den oturen att de har dragit sig till järnvägen som är en bit här ifrån.

Så jag kom i säng väldigt sent och barnen vaknade klockan sju och hovslagaren var här klockan åtta så det gick fort och det var väl skönt. Så igår gjorde jag ingenting, men då när vi skulle fika idag då kom min far in och berättade att vi hade lösa hästar igen, men nu var det inte egentligen våra hästar som var hungriga utan det var så att grannens häst hade sprängt sin hage och våran hage och när hon kom in i hagen så följde våra hästar med och när hon for ut igen så självfallet så följde våra med. Sen har jag tränat lite hunnit vara ute med barnen och försökt träna Gombo i lite agility men eftersom mina barn tyckte det såg roligt ut så var de också med och det blev mer lek och bus än träning. Sen gick jag en liten sväng med hundarna och nu blir det hockey innan maten och sen blir det sängen eftersom mina barn tyckte att det skulle vara morgon klockan fem imorse. Det var bara för att jag sa tidigare att de brukar ta sovmorgon. men jag tror att det är för att de börjar vara förkylda, de är väldigt täta i näsan och hostar så det är inget de kan rå för, men med en mamma som har haft några nätter nu där man inte sovit riktigt bra så blir det väldigt tungt....men nu är det hockey och vi hoppas på vinst mot frölunda :)

Jobbat

Idag så har jag varit och testat jobba på ett storkök, trivdes riktigt bra. har diskat hela dagen så jag har skavsår i händerna, de är inte vana att jobba utan ringar på fingrarna så just där ringarna satt har det uppstått blåsor.

Hade tänkt gå en promenad med mina vovvar nu när jag kom hem för att slippa gå i mörkret, men det får bli en mörkerpromenad då jag inte fick med mig några barn ut. De skulle in och se på tven, de har varit uppe sen klockan sex och mina barn är inte några morgonmänniskor så det var alldeles för tidigt att stiga upp då, men förhoppningsvis så sover de ikväll :) Mina barn brukar gå och lägga sig vid 19.00 och oftast så sover de innan 20.00 men ibland kan de få för sig att vara vakna längre men de sover oftast fram till 8-9.30, det är ibland den äldre som kan få för sig att vakna tidigt men han sätter sig och ser tv och där sitter han tills han tycker att det är dags att stiga upp och det brukar som sagt vara vid 8. Jag känner att man blivit lite bortskämd med de tiderna så när man väl ska upp tidigt så blir det lite jobbigt.

Nu ska jag göra mat och sen blir det nog att ta hand om djuren och sen ska barnen nattas och sen blir det nog en lugn kväll framför tven, men har inte riktigt bestämt mig, kan hända att jag ställer mig att baka eller nått, vi får se hur trött jag är.

Inget blir som man täkt sig

Idag hade jag planerat att städa medan ungarna var på dagis, men så blev det inte. Två av mammas hundar tyckte att de skulle ut och leta ren så jag har hjälpt henne att leta hundar hela dagen. mest troligen så har de gett upp ganska fort på renletandet då det är så mycket snö. De har mest troligen bara sprungit och lekt och inte alls tyckt att de ska komma hem. mamma hittade dem tillslut och de fick åka skoter hem för första gången och de tyckte nog att det var riktigt skönt då de satt så stilla. Socke somnade till och med, det är inte lätt att bli gammal :)

Men i alla fall då tänkte jag att barnen ska ju på dagis imorgon också och eftersom jag är arbetslös så hinner jag städa och baka imorgon, men näpp så blir det inte, jag ska jobba i stället :) Jag ska skolas in på Jörnköket, ett storkök och det har jag aldrig jobbat med förut så det ska bli spännande och se vad man ska få testa på där :)

Sen på torsdag blir det att gratta mig med att mest troligen gå ut och grilla korv med barnen hade jag tänkt och sen på kvällen kommer farmor till barnen och ska gratta mig. Så jag ska fuska och köpa tårta tror jag, men jag har inte bestämt mig ännu.

En del av mig

Jag kan inte förstå att man kan känna sig så ensam så fort ena sidan av sängen blir ledig. Även om den fylls upp av både hundar och ungar så kan jag inte skaka av mig denna ensamhet som sköljs över mig. Det är som en del av mig bara är borta.

Kan ni lista ut att jag saknar min man? Jag saknar honom så otroligt mycket att jag vet inte vad jag ska göra. Jag beter mig som en nyförälskad tonåring där jag går och kramar telefonen under alla mina sysslor och bara hoppas att jag får höra något från honom. Det känns jätte jobbigt att jag bara ska vänta, när han är i Sverige och jobbar så kan man alltid slänga iväg ett sms eller ringa för att göra sig hörd och oftast är det aldrig problem att prata en liten stund, få höra hans röst. Nu vet jag inte om han ska ringa eller inte, jobbar han länge eller inte. jag vet att vi har sagt att han ska höra av sig och han gör ju det men det är ändå inte samma sak. ta bara att jag hade borta en grej som jag värkligen värkligen behövde och jag visste inte vart den var, så jag tänkte ja jag ringer min kära man och hör om han sett den....kunde jag det? Nej jag fick allt lösa detta bekymmer själv, även om jag är säker på att han hade den sist så var jag tvungen att gå igenom alla mina tankar och grejer och undersöka varenda lilla vrå tills jag hittade grejen. Att så små grejer kan vara så omöjliga att göra.

Allt går bra, det är bara det att jag saknar min halva, jag inser inte hur mycket jag älskar honom förrän han försvinner så här. Jag vet inte hur jag har kunnat leva utan honom. vad gjorde jag innan jag träffade honom? En sak är säker han är min livspartner, min bästa vän, min make, pappa till mina två underbara som ligger och sover i sina sängar. Han är mitt allt.

Jag är en liten hönsmamma i alla fall, jag blir tårögd av att bara se våra små hjärtegossar sova och tänker vilka små sötnosar vi har. Jag hinner tänka sjutusen grejer på saker som gör att jag bara vill sätta mig ner och gråta. jag är ett litet kontrollfreak, inte så stort men ett litet och när jag inte hör något från min älskling rasar världen. Jag hinner tänka på så många frågor om vad som kan ha hänt, oftast så händer det ingenting men jag hinner tänka dem och jag blir alltid lika tårögd när jag får prata med honom i telefonen, bara av att få höra hans röst gör mig trygg igen och jag kan sova gott för jag vet att han sover gott. Jag vet inte vad jag som sagt skulle göra utan honom.

kan jag säga rent ut nu att jag saknar honom jätte jätte mycket. Det går inte beskriva med ord hur mycket jag saknar honom. Hela mitt liv hänger på honom känns det som. Fast det är ju inte så konstigt egentligen. han är med mig i vått och torrt, han vet grejer som ingen annan vet om mig, han är en stor del av mig, han är min högra hand, min stöttepelare i allt. Om han någon gång skulle försvinna från mig vet jag inte vad jag skulle göra, jag skulle aldrig bli hel igen.

Kan jag berätta att jag känner mig ensam? Ja det gör jag, inte många skulle väl medge att de kände sig ensamma. jag är jätte ensam när han är borta. jag har ingen jag kan prata med, ingen jag kan få medhåll ifrån, jag känner mig inte delaktig i någons liv eller saknad från någon annan än från honom. Jag vet att han skulle sakna mig om jag försvann, jag vet att familjen skulle sakna mig om jag försvann, men finns det fler som skulle sakna mig?

Vi har varit ihop sen 06, förlovade oss 07 och gifte oss 2010 och pojkarna är födda 08 och 09. Kan ju säga er att det har gått fort för oss, men jag skulle aldrig byta bort det för något annat. Jag ångrar inget från detta val och fast det gått fort så älskar jag min man lika mycket nu som då om inte mer.

Nu ska jag försöka sova och hoppas att jag får något gjort imorgon och jag känner mig mindre ensam. Men känner jag mig rätt så kommer jag bara gå och längta till kvällen så att man får höra min älsklings röst igen :)

Läkaren

Idag har jag varit borta hela dagen, det är tur att det är lugnt resten av veckan (än så länge).

Varför jag inte varit hemma är för att vi var i den stora staden Skellefteå med Laban. Han hade en läkartid för en allergikoll och de kom fram till att han mest troligen har ansträngningsastma. det är något nytt för mig, då vi har varit väldigt friska i våran familj, men jag vet ju att det finns på min mans sida så han har nog mer vana av sånt än vad jag har :) Hur som helst så lyssnade de på honom och han fick gå upp i dos. De trodde först att det var förkylningsastma, men så värkar inte fallet vara. Sen har han varit röd i armvecken och det är visst eksem som de ska kolla upp senare. De ville att han skulle bli lite äldre. men som det ser ut så ska jag vara noga med astman och efter några veckor ska de ringa och höra hur det är. Det är tur att han är en lugn kille i vanliga fall så jag tror det kommer vara ett bra slutresultat. men frågan är om han är lugn pga av att han tyckte det har varit jobbigt eller om han är det i vanliga fall.....det blir intressant och se? Vem vet, jag kanske egentligen har två vildingar?

jag rensade mina garderober tidigare i veckan och hittade Yermas gamla snusnäsduk och min man sa när vi hämtade Gombo att han skulle passa jättebra i en röd snusnäsduk så han fick den och vet ni min man hade rätt .) Han är jättesöt, dock i början funderade han på varför jag hade tagit på honom något så konstigt men nu bryr han sig inte. Vi har även hunnit med att träna lite här inne idag. Dock tror jag det blev väldigt lite träning då han tyckte det var dags att leka lite med barnens leksaker....av någon konstig anledning tycker han att det är mycket roligare att leka med dem istället för sina egna och mina barn tycker tvärtom....man kanske ska byta ;)

Ensam med gulleganer och snömonster

Nu är det vardag för stunden här. Min man har åter igen börjat jobba och har begett sig till Tyskland i 2 veckor, kommer kännas konstigt då han varit hemma i nästan 2 månader och nu är han borta igen. jag har haft lite lyx att få ha honom hemma och man har blivit lite bortskämd då man fått hjälm med det mesta. Nu ska jag fixa allting själv, men det har man gjort förr och det kommer gå bra, men som sagt kännas lite konstigt :/

Mina små gulleganer Casper och Laban har varit ute och lekt och haft riktigt kul i snön, de fick även träffa Jenny, PJ och Micke, vilken lycka :) Laban har PJ som favorit och blir alldeles salig när han kommer. Vet inte vad han har men något är det som Laban bara älskar. Casper älskar alla just nu om han får som han vill, vill säga....annars är alla bara häxor som han säger.

Mina tre stollar till hundar är som vanligt ute i snön...de är ute hela dagarna och kommer in som snömonster och självfallet det första man gör är ju självfallet att kramas med barnen :) De sätter sig i knäna på barnen och barnen stutsar upp och är arga som bin och skriker ut att de är blöta och att de inte vill busa, självfallet tycker Gombo att det är riktigt kul för han tror de ska leka när de stutsar upp så han är på g med en gång och tittar på dem med sina busiga ögon "Vad ska vi göra?" Han kan verkligen få en busig blick.

Nu börjar jag vara lite less att det snöar hela tiden. Vi har säkert 70 cm snö och det går inte en dag utan att det faller snö. Det är nog mer på sina ställen där det har drevat. Man kunde ju inte tro att man skulle få så här mycket snö då vi saknade snö veckan innan jul, det är roligt med snö men någon måtta får det väl ändå vara. Nu vill jag ha vår :)

Här kommer lite bilder jag tagit under våra promenader

Mina tre sötnosar, det var inte lätt att ta kortet, jag hade en som satte sig ner och vägrade flytta på sig, en som sa "matte jag älskar dig, jag lämnar inte din sida" och en annan som stutsade runt som en gummiboll och sa "matte, matte, vi leker, matte, jag hör något, matte, matte" Ni kan ju alltid lista ut vem som gjorde vad ;)

Så här kan man se ut efter en promenad

Kaitum, min pappas hund fick följa med på en av promenaderna

Casper följde med och jag drog han på bobben

Casper upptäcker att hagrid följer efter honom

Gombo passar på att snöpussa Casper när han försöker göra en snöängel

Casper och Gombo leker förfullt i den djupa snön

Gombo kikar efter sina kompisar

Hagrid blev less och tyckte det var dags att vila lite

Yerma njuter av solen

Polisen

Nu har jag pratat med polisen om att de kör så fort på våran väg så nu får man se om de kan komma och kolla hastigheten på våran väg, det hade behövts. Vi bor vid en 80 väg men jag tror de kör minst 100 på denna väg. Vi är inte en sån stor by, 4 hushåll och det finns 8 barn i denna lilla by och en massa hästar och hundar, så det vore bra om de kollade, grannen fick sin hund överkörd och det har vi bara väntat på eftersom de kör som galningar längst vägen, nästa gång kan det vara ett barn eller någon som sitter på häst ryggen. Det är inte så att de väjer eller saktar ner när man är ute och går heller, det är därför man håller sig till tränigspåret vårat när man rastar hundar, det är lättare att gå på ett skoterspår och man vet att man inte får något möte av någon slag, kanske någon som är ute och åker skidor eller någon skoteråkare som tagit fel på skoterleden kanske ;) Vi har ett ganska brett och fint spår som vi tränar hundar på och välpackat och väldigt fin natur så man väljer den före vägen :)

Annars så har det inte skett så mycket, har konstaterat att Gombo och Yerma är rätt lika eller så tar han efter henne, hon är en väldigt bra förebild i så fall :9 Gombo har inte rört barnens leksaker som jag trodde han skulle göra...peppar peppar ta i trä säger jag för än kan han kanske hitta på något bus, sen så är han inte så gamig heller, han har inte rört en macka eller något vi haft framme och när de väl ha fått smaka lite rester från våran mat tittar han först på Yerma som bara tittar på mig och tycker "vad är det du bjuder på....ska jag äta det där?!" Nä hon väljer sina torra kulor före våran mat och blicken hon ger en kan man ju alltid fundera på varför vi äter den maten vi äter. Och eftersom hon lämnar det så lämnar Gobo det så jag har två hundar som vägrar äta rester :o Hur kan det komma sig att hundarna tycker vi äter sämre mat än vad dom gör? Men men man kanske ska vara glad för då vet man att de inte rör något man ställer fram :)

Mina barn har varit på dagis nu i några dagar och det är alltid trevligt att försöka få dem dit. Det är en massa härliga kommentarer som tex att de ska gå och lägga sig igen bara de slipper fara, eller att de inte behöver leka med andra barn, de har till och med lovat att inte bråka om de skulle få slippa dagis...men när de väl är på dagis så får man inte hem dem för att de har så roligt, det är tur att jag vet att jag inte är ensam med detta problem :)

Casper är snart 4 och nu har han kommit på att han inte ska sova om kvällarna, vi har varit väldigt skonade från allt bråk vid sänggående men nu är det väl inte så mycket bråk men han ska inte sova. han leker och frågar och behöver gå på toa flera tusen gånger. Är det inte det så är det att det är knöligt eller att han saknar något av sina gosedjur som han aldrig har brytt sig om tidigare om de varit borta, eller så är han törstig eller ja det kan vara vad som helst ja han skyllde till och med på att han inte kunde sova för att hans rumpa var för trång???

jag bara älskar hans kommentarer ibland :)

Det är tur att de sover när de väl har somnat och att de brukar sova fram till 9-10 någon gång på morgonen :) Jag har inte riktigt så morgon pigga barn och vaknar de tidigt så kommer de till sängen och ligger där och myser med en fram till att man själv börjar snurra en massa så det är tur att de är snälla :)

Fast de kan vara billiga ibland så räcker de att de säger något gullig eller gör något oväntat och man har glömt allt bus och stoj de har ställt till med :) Som mina pojkar sprang och gjorde en massa bus och när jag väl ha fått dem samms och städat så sätter man sig i soffan och båda kryper upp mot en med en filt och säger att de vill mysa en stund .) Mina barn är inte så att de vill mysa så mitt hjärta smälte lite extra över detta :)

Överkörd hund

Nu har jag inte skrivit på ett tag och tänkte att det kanske var dags, nu när det är rätt lugnt.

Igår kom det upp en bil till oss och sa att det låg en överkörd hund mitt på vägen, direkt började man kolla om det var någon av våra som lyckats smita ut, men våra hundar brukar inte vara på vägen då vi bor en bit ifrån den, men man vet ju aldrig hips vips kanske någon tog sig en tur eftersom jag vet att vi har renar just runt husknuten. Men våra hundar var inne och mina föräldrars hundar var också inne. Då började vi misstänka att det var grannens hund eftersom draghundarna hade varit tysta hela dagen så kunde de inte vara någon av dem för de brukar bli helt galna om de märker att någon är på vä ut och dessutom hade vi varit hemma hela dagen. Vi försökte ringa grannen men hon svarade inte så vi bestämde oss för att gå och kolla på hunden för det behövde inte vara hennes. men i alla fall så gick vi iväg och när vi kom fram så såg vi att det var en av hennes unghundar. Han var självfallet helt sten död och det måste ha gått fort för kroppen var inte stel fast det var kallt ute. Vi tog med hunden till hennes gård för att lämna den där och se om hon var hemma. Hon var hemma och det blev en väldigt sorgsen stund för henne kan jag tänka mig. Hon hade haft alla hundarna i hundgården och mest troligen har han klättrat över staketet och sprungit ut på vägen. Tycker riktigt synd om henne, ingen ägare vill att det ska hända ens hund något.

Självfallet har detta tagit rätt stor del i mitt huvud, för det första så hade ingen stannat, de hade bara lämnat kroppen mitt på vägen, inte dragit den åt sidan eller något. De hade alltså inte kollat om hunden hade en ägare fast det fanns hus bara en bit bort. Det fanns inte ett bromsspår eller något. Sånt gör mig arg, okej att det är en ren och du bara raporterar att du kört på en men det här handlar om någons husdjur, någon man bryr sig om. Jag började täka att det kanske var en lastbil, de stannar inte för mycket och det blir inte skador på bilen på samma sätt kanske....men ändå det är någons husdjur. Märkte de inte att de kört på något? Nu vet jag inte om det var det, det kanske var en fylleskall eller någon annan, hur det än är så är det någon som smitit från en olycka.

Det är tur att det finns människor som vet att vi har mycket hundar och de ringer oftast oss om de flesta hundarna, även om de vet att de inte är våra så har vi oftast en liten koll på vems hund det kanske kan vara om någon är på rymmen eller nått. Så igår kom det först in en som sa att det låg en hund mitt på vägen, sen så gick telefonen varm av folk som passerade för att berätta för oss eftersom de säkert såg att det var en draghundsblandning så trodde de säkert att det var en av våra, en snäll själ sa att de dragit hunden åt sidan i alla fall. Det är tur att man får veta så även om det inte är våran hund så kan man ta reda på ägare och de får veta. Men nog om detta, det är hemskt men det har redan skett och det går inte göra något åt än det man gjort och sen skänka grannen en tanke.

Annars så har vi varit ute och gått en långpromenad idag, självfallet tyckte Vega som fick följa med att det var riktigt kallt och ville hela tiden vända hemåt så tillslut så gav jag mig och vände hemåt, jag kände att det bet lite i kinderna men tyckte annars inte att det var så kallt, men när vi kom hem och jag tittade på temperaturen så förstod jag varför Vega frös, den visade -18 och hon har ju inte någon päls och valp så det är klart att det är lite kallt. Gombo älskar att vara i snön, han gräver och dyker och jagar det mesta. Igår kom han på hur man tog sig upp i snöhögarna...var väl på tiden kan jag tycka :)

Igår var även farmor till barnen här och vi var ute och lekte, sen gick vi in och Casper skulle lära henne spela Mario, det är tur hon är snäll :)

Känner att det blev väldigt mycket vovve i detta inlägg men barnen har skött sig och det rullar på som vanligt så det finns inte så mycket att skriva om dom :)

stadsträning

I helgen har vi varit ner till Skellefteå. Vi var bortbjudna på mat och därför passade vi även på att träna Gombo inne i stadsmiljö :) Han skötte sig riktigt bra. Det blev inte så lång stund på stan då det blåste väldigt kallt och barnen var med, men det lilla vi gick på stan så var han inte rädd för mycket. Svansen bar han högt och brydde sig inte alls om hundar eller människor. Det var mycket att se på så han hade inte ens tid att vara rädd för alla bilar, bussar och andra maskiner som körde på vägarna när vi gick mot huset igen. Jag hade med mig Yerma som en trygg pelare till honom och jag tror hon gjorde en stor inverkan för blev han osäker så sökte han skydd mellan henne och mig.

Barnen fick träffa sin kusin Aurora och den här gången så blev inte Laban sotis utan de lekte snällt med henne. Hon fick vara med utan problem. Jag tror den ända dusten de hade var att Aurora ville se Labans traktor och det stod inte högt i kurs. Tur att hon är lätt att distrahera med annat så att Laban fick ha sin traktor :)

Idag så har det inte blivit så mycket, vi hälsade på hos farmor och efter det blev det hockey som skellefteå vann och efter det så var det tvmys och en film och alla som känner min Laban som fick välja film så blev det bilar 2.....vet inte hur många gånger han har sett den men jag tror att den snart är utnött....

Nu blir det tv tittande innan sänggående och imorgon får vi se vad som sker :)

Promenad

Idag så har jag passat på att gå en långpromenad utan koppel på Gombo. Det gick jätte bra, han kom när man visslade och lyssnade riktigt bra. han kom över sin rädsla för fullt under promenaden då han hela tiden sprang och han inte bromsa så han tacklades av Yerma ut i den djupa snön. Han var som besatt när han sprang där fram och tillbaka och plumsade. Han försökte även springa fortare än benen och gjorde en vurpa så det blev en kullerbytta, men ingen fara där inte man ställer sig upp skakar av sig snön och fortsätter som att inget har hänt :)

Efter 1 timme i måddig snö så orkade inte matte gå mer så vi vände hemåt, det är inte riktigt lika kul att gå i skogen när det är mörkt. Jag sa att han skulle vara trött men när vi kom hem var ju kompisen Vega ute och det var riktigt kul att busa med henne....men när hon klättrade upp på snöhögen och han missade hur hon gjorde så sprang han bara runt runt och runt den och kollade på henne precis som att han sa "hur fick du dig dit upp?" Varje gång han försökte sjönk han ner och fiskarten vågade inte göra något åt det, som tur var så orkade inte Vega vara där uppe särskilt länge (det är ju inte så kul att vara där uppe själv och bara vänta) så hon kom ner igen och det var fullt ös ett tag.

Sen gick vi in och då upptäckte han att han att det var väldigt mycket snö under tassarna så direkt i hallen blev det liggande ställning och en massa tuggande på snön så att den skulle försvinna. Sen var det väldigt lugnt båda hundarna gick och la sig för att sova och barnen hämtades på dagis.

Ikväll värkar hundarna dock lite ömma i kroppen, min gamla tant är lite sur och hon tycker att alla ska sova och rör sig lite stelt men som 13 åring får man väl göra det :/ Gombo dock värkar också ha lite muskelvärk, dock inte sur och grinig och självfallet är det bortglömt så fort man ska göra något, dock går han lite stelt, men som han sprang och hoppade i snön borde han ha lite benvärk framför allt om han inte riktigt är van :)

På Fredag blir det att åka till Skellefteå. Vi är bjudna på middag och då blir det lite stadsträning för Gombo innan han och Yerma får ta en liten vila i buren. De hade hemskt gärna fått följa med upp och vara med på middagen, men eftersom svärfar äger en Schäfer och Yerma kommer inte överens med den hundrasen så får Gombo hålla henne sällskap en liten stund i buren.

Här kommer några bilder på vovvarna och promenaden




Gombos rumpa, ja det var inte lätt att ta ett kort då han inte var still och det blev väldigt många kort på rumpor, öron och bara snö, som mitt tidigare inlägg är han inte still många sekunder.


Kompisen Vega


Gombo fjäskar för Yerma


Gombo tycker att kameran är mer intresserad än att sitta still


Bestämde mig tillslut att sätta dem så att man kunde få en hyfsad fin bild på dem :)

Berger på G

Fram tills idag så har Gombo varit väldigt lugn, men idag såg man att han blivit hemma tam :) Jag försökte ta kort på honom här ute när han skuttade i snön, nu är den inte alls läskig eller kall, nu gör han djupdykningar i snön. Man ser bara något svart och en massa snö som yr runt honom....ja jag som sagt försökte få ett kort på honom när han busade omkring men av någon anledning så blev det en svans, ett ben eller bara snö, det var från 0-100 på 1 sekund tror jag. han stod still och innan kameran hann reagera så var han borta med vinden.....man får nog nöja sig med kort då han sover...då är han i alla fall still :)

Idag var han in till fåren igen och idag var han tuffare, fåren var väldigt skepptiska när han kom in men insåg snabbt att det inte var något att bry sig om eftersom denna gång var det bara fårskiten som stod i hans huvud, men så fort de rörde på sig så kollade han upp och var intresserad, dock så var inte min tanke att han skulle fram till fåren så jag ropade ut honom ifrån dem. Eftersom fåren inte är vana hundar så ville jag inte reskera att någon skulle stånga honom så att han blev rädd, jag vill vara lite närmre honom tills jag ser att allt värkar okej. Eftersom det är Gutefår man har så har de horn och de vet hur man använder dem, så man måste vara försiktig.

Annars om det inte gäller hundar så har man återgott till det normala livet igen. Min man är borta, han kommer dock hem i natt och blir hemma ett tag innan han sticker till Tyskland och jobbar.

Igår så gick barnen snällt till dagis efter en lång ledighet, men idag var vi tillbaka till att skrika, gråta och inte ta på sig kläder för att man inte vill på dagis, fick även en massa kommentarer.
bland annat:

"mamma, jag har egna ben, jag väljer själv att gå och jag vill inte till dagis"

"mamma, jag är stor nu och jag bestämmer att vi ska spela mario"

och den sista

"mamma, fröknarna har egna barn, de behöver inte mig på dagis då"

jag längtar bara tills den lilla börjar med samma sak som storebror :/ han har redan börjat och dessutom är den lilla i någon trotts och vill inte göra något. Standard ord från honom "va?" eller "du göra själv" "vill inte"....ja och där emellan så är det tårar och ligga på golvet och skrika. Storebror har ju just lämnat detta, så det är ju inte konstigt att lillebror hamnar där då.

Men de är söta ändå, fast man pustar och stånkar och stönar i detta kaos så finns det guldkorn, den lilla somnade utan tutte :) Han har börjat gå på pottan efter mycket om och men. De börjar sakta men säkert leka med varandra utan att slåss, de ger en massa kramar och pussar och är väldigt mysiga. De leker med vovvarna jättebra och för tillfället så lyssnar de ganska bra....det är då bättre än vad det har varit :)

Ska lägga upp några bilder på Gombo i snön med Vega, men jag gör det senare då min telefon är död och jag orkar inte föra över korten nu så här ikväll....självklart är den bästa bilden på Vega som är 13 veckor....hon kunde i alla fall stå stilla i några mer sekunder än min 9 månaders kille...helt otroligt :)

bilder

Här är mammas nya valp Vega....Gombos nya lekkamrat



Här är min nya ögonsten Gombo :) korten är inte de bästa, men de togs när vi tog in på vårat hotell just efter att vi hämtade honom.

måste bli bättre

Ja som jag säger alltid....det var ett tag sedan, men jag ska försöka bli bättre :)

Vad har hänt sedan jag skrev sist, minns inte ens när jag skrev sist, men jag har i alla fall hunnit med julen och det nya året. Julen gick väldigt bra och den var snabbt över. Vi firade julen här hemma och sedan åkte vi till stan för att fira lite mer jul där.

Nyår var vi hos några kompisar och det var väldigt lugnt och väldigt trevligt :)

Här under helgens gång var vi ner till Kalmar och hämtade en hund :) Min lilla Gombo, han är av rasen Berger Des Pyreneer, vet inte riktigt hur det stavas.

Han är riktigt fin, en kille på 9 månader som ser lite spöken och rädd för det mesta, men efter lite övertalning och kompromissar så funkar det riktigt bra.

Vi kom hem i Söndags och igår var väl den riktigt första dagen på gården, vi hann med att se omgivningarna fast det var -27. När vi var ute på promenaden så visste inte Gombo vilket ben han skulle stå på då det var riktigt kallt och blöt, inte nog med det så sprang vi på 3 st renar som sprang över vägen och in i skogen, riktigt läskiga monster det där. Annars så känns det som att han alltid hade bott här, han är riktigt lugnt och fin och anpassar sig riktigt bra.

Han är fortfarande lite rädd min st bernhard Hagrid men inte så konstigt då han är väldigt stor gemfört med lilla Gombo. Min Yerma som är från spanien blev riktigt sur för att vi kom hem med en ny hund. men nu har hon tinat upp och accepterar honom. Det är ju hon som inspererat mig till rasen då jag tror det är berger i henne, en kopia är de i alla fall både utseende mässigt och på sättet.

Idag har vi haft lite mental träning, Gombo har fått gå mellan hundgårdarna på gården med alla draghundar, sen fick han träffa alla vovvarna hos mina föräldrar. Det var väldigt mycket information och väldigt stressigt men jag tycker han klarade sig fint :) Han fick en lekkamrat, mammas valp Vega som är 13 veckor och väldigt busig. Sen fick han hälsa på fåren, eftersom fåren inte är vana hundar så fick han vara kvar i kopplet och allt gick bara fint där, han fick även hälsa på kaninen som är där inne.

Sen blev det dock att leta honom, medan jag hade han lös och han hade en bus stund med Vega så startade min mor traktorn och han blev riktigt rädd. han sprang ut på vägen och vidare in i skogen. Då fick jag gå och leta honom, medan min mor tog bilen och körde en bit. medan jag gick och ropade och följde spår insåg jag att jag inte hade någon telefon med mig, men det löste sig. När min mor kom tillbaka hade hon Gombo i bilen, det visade sig att han hade kommit ut på vägen och försökt bakspåra mig. Själv såg jag att han hade följt några harspår men det var ju tur att han inte blev så rädd att han inte vågade komma hem. Så när vi kom hem och traktorn startades så fick han gå in och vila eftersom jag inte ville att han skulle springa bort igen.

Så städningen som jag hade tänkt göra, den blev inte av, nu blir det att hämta pojkarna på dagis och sedan fika och sen får man se vad man hinner mer innan man ska börja med middagen.

Blir inte några bilder den här gången heller...ska se om jag orkar pyssla med det ikväll...annars så ska jag fösöka hinna med det här under veckan....som sagt jag måste ju bli bättre :)