En del av mig

Jag kan inte förstå att man kan känna sig så ensam så fort ena sidan av sängen blir ledig. Även om den fylls upp av både hundar och ungar så kan jag inte skaka av mig denna ensamhet som sköljs över mig. Det är som en del av mig bara är borta.

Kan ni lista ut att jag saknar min man? Jag saknar honom så otroligt mycket att jag vet inte vad jag ska göra. Jag beter mig som en nyförälskad tonåring där jag går och kramar telefonen under alla mina sysslor och bara hoppas att jag får höra något från honom. Det känns jätte jobbigt att jag bara ska vänta, när han är i Sverige och jobbar så kan man alltid slänga iväg ett sms eller ringa för att göra sig hörd och oftast är det aldrig problem att prata en liten stund, få höra hans röst. Nu vet jag inte om han ska ringa eller inte, jobbar han länge eller inte. jag vet att vi har sagt att han ska höra av sig och han gör ju det men det är ändå inte samma sak. ta bara att jag hade borta en grej som jag värkligen värkligen behövde och jag visste inte vart den var, så jag tänkte ja jag ringer min kära man och hör om han sett den....kunde jag det? Nej jag fick allt lösa detta bekymmer själv, även om jag är säker på att han hade den sist så var jag tvungen att gå igenom alla mina tankar och grejer och undersöka varenda lilla vrå tills jag hittade grejen. Att så små grejer kan vara så omöjliga att göra.

Allt går bra, det är bara det att jag saknar min halva, jag inser inte hur mycket jag älskar honom förrän han försvinner så här. Jag vet inte hur jag har kunnat leva utan honom. vad gjorde jag innan jag träffade honom? En sak är säker han är min livspartner, min bästa vän, min make, pappa till mina två underbara som ligger och sover i sina sängar. Han är mitt allt.

Jag är en liten hönsmamma i alla fall, jag blir tårögd av att bara se våra små hjärtegossar sova och tänker vilka små sötnosar vi har. Jag hinner tänka sjutusen grejer på saker som gör att jag bara vill sätta mig ner och gråta. jag är ett litet kontrollfreak, inte så stort men ett litet och när jag inte hör något från min älskling rasar världen. Jag hinner tänka på så många frågor om vad som kan ha hänt, oftast så händer det ingenting men jag hinner tänka dem och jag blir alltid lika tårögd när jag får prata med honom i telefonen, bara av att få höra hans röst gör mig trygg igen och jag kan sova gott för jag vet att han sover gott. Jag vet inte vad jag som sagt skulle göra utan honom.

kan jag säga rent ut nu att jag saknar honom jätte jätte mycket. Det går inte beskriva med ord hur mycket jag saknar honom. Hela mitt liv hänger på honom känns det som. Fast det är ju inte så konstigt egentligen. han är med mig i vått och torrt, han vet grejer som ingen annan vet om mig, han är en stor del av mig, han är min högra hand, min stöttepelare i allt. Om han någon gång skulle försvinna från mig vet jag inte vad jag skulle göra, jag skulle aldrig bli hel igen.

Kan jag berätta att jag känner mig ensam? Ja det gör jag, inte många skulle väl medge att de kände sig ensamma. jag är jätte ensam när han är borta. jag har ingen jag kan prata med, ingen jag kan få medhåll ifrån, jag känner mig inte delaktig i någons liv eller saknad från någon annan än från honom. Jag vet att han skulle sakna mig om jag försvann, jag vet att familjen skulle sakna mig om jag försvann, men finns det fler som skulle sakna mig?

Vi har varit ihop sen 06, förlovade oss 07 och gifte oss 2010 och pojkarna är födda 08 och 09. Kan ju säga er att det har gått fort för oss, men jag skulle aldrig byta bort det för något annat. Jag ångrar inget från detta val och fast det gått fort så älskar jag min man lika mycket nu som då om inte mer.

Nu ska jag försöka sova och hoppas att jag får något gjort imorgon och jag känner mig mindre ensam. Men känner jag mig rätt så kommer jag bara gå och längta till kvällen så att man får höra min älsklings röst igen :)