Jag är så negativ + Laban 1 år

Måste börja med att säga GRATTIS till min lilla kille som blir 1 år idag :) eller snarare för några timmar sedan. jag minns hur vi åkte in, jag minns hur jag hörde dig skrika...Casper skrek aldrig så jag fattade inte först att det var mitt barn. När du blev upplagd på magen och du tittade på mig med dina då redan mörk bruna ögon. Du var så liten och så fin. Kan inte riktigt förstå hur fort ett år kan gå. men jag försöker ta vara på all tid jag får med mina barn. Så jag kan minnas dem, både lyckliga, sorgsna och jobbiga stunder. Jag är varken bra p att skriva eller a kort på mina barn, men om jag tar vara på nuet och lever det så borde jag ha med mig lite i alla fall till mina senila dagar.

Ja man kan ju fundera på vad jag gör nu för tiden. Jag är riktigt dålig på att skriva och ännu värre på att ladda upp bilder. Jag kan meddela att jag är ute väldigt mycket, vet dock inte om jag gör annat än springa mellan barnen. De har en förmåga att springa åt var sitt håll och hitta på bus. Är det inte Laban som käkar sten eller ser till att klättra upp på någon stege, stol och andra höjder så är det Casper som springer runt och gömmer sig, han har fått för sig att följa hundarna ut i skogen och det tycker jag inte om. Men där i mellan så kan jag få sitta några minuter och andas medan de leker på gräsmattan.

Jag är så ne-ne-negativ är en låt som Mimikry eller Dökött skrivit, minns inte vem men den passar då in på mig

Jag är dessutom inne i ett stadium just nu där allt bara är trist, vädret är jätte vackert och jag älskar sommaren det är det här jag har gått och väntat på...men jag ser alltid nackdelar och jag vill göra det så bra men inget blir som jag vill. Jag vill nog mest bara lägga mig ner och bara stirra upp i den blå himlen och inte göra något. Jag vill att någon ska komma och ta alla mina tankar ur mitt huvud så att det bara blir tomt.

Jag tror bröllopet kommer att bli en flopp eftersom ingen verkar lyssna på hur jag vill ha det. Alla vill göra det som de vill ha det...men är det så att jag ska hata mitt eget bröllop??? Ja då behöver jag inte gifta mig. Som sagt jag ser allt negativt...visst kommer jag att gifta mig, jag vill dela mitt liv med min sambo men jag vill även minnas mitt bröllop som jag har planerat det inget annat...och det kanske blir tråkigt inte vet jag men jag vill så gärna bara ha trevligt. Alla pratar om hur festen ska vara men om jag ska vara ärlig så skiter jag i festen, i mina ögon är det cermonin som är det viktigaste...sen om det skulle vara så att man åkte hem och glodde på tven så skulle jag vara nöjd, för jag skulle veta att han jag sitter bredvid skulle vara han jag delar hela mitt liv med. Men visst andra vill kanske festa, min sambo vill säkert göra det, jag vet att jag måste vara där och se glad ut...det kommer jag säkert at vara....men ni annar inte hur avis jag är på de som kan åka iväg hem till sitt, pussa på barnen och kanske klia om hunden eller katten. Jag är väldigt glad att man bara gifter sig en gång för som sagt aldrig mer något sådant....även om jag och mjukis skulle gå skilda vägar så som sagt aldrig i hela mitt liv vill jag göra om det. Hade jag vetat att det skulle bli så många viljor så hade jag nog gift mig i hemlighet och skickat ut ett mms kanske...jag vet inte....men nu blir det ett sånt här kyrkligt bröllop som alla värkar ha mer intresse för än jag och min sambo.

ja annars något annat negativt...ja idag fyllde Laban år och visst kom mina syskon hem för att gratta honom. Han fick några stackars presenter av min syster och hennes sambo, min mamma och mormor. Det blir väl kanske att fira han lite mera när vi åker till stan....jag är så less på att höra att han bara fyller ett år, han bryr sig inte....har någon funderat på hur jag bryr mig? Jag ser hur alla bråkar om att få gratta Casper, så var det redan när han föddes, men stackars Laban blir knappt grattad. Jag har velat handla en present till honom hela veckan, men eftersom jag inte bor i stan och inte har något körkort är det svårt för mig att ta mig ner. Jag får inte plats i bilar som ska ner heller. I helgen ska jag jobba så jag kommer inte ha tid att gratta min egen son....gissa hur det känns. Vi hade ett kalas med tårta, ballonger och en massa paket som vi tog kort på när Casper fyllde år och med Laban har vi just och pass tårta. Det gör så ont i mitt mamma hjärta och se hur sor skillnad det behandlas mellan barnen. Det var samma sak julafton. jag vill men det är bara jag som vill. Tänk när de blir äldre och de frågar vad de fick. Casper har en bok där man skrivit ner allt han fått och första sidan är smockfull med grejor han fått och Laban kommer ha några få stycken. Det känns som att Casper favoriseras och jag vill inte ha det så. Jag vet att alla tycker om Laban och de kanske inte vill göra så, de kanske gör det omedvetet, men som sagt det är så det känns. Jag tänker framåt i tiden, visst är det roligare att köpa grejer till Casper, det kommer det alltid att vara eftersom han är äldre, men hur det än är så är Laban den som är efter och ser allt. Vi kanske inte tycker det är så stor grej för han minns det inte, men när de får sina böcker och kanske börjar gämföra och vem vet fortsätter det så här så kommer Laban att alltid känna sig mindre värd.

jag har aldrig varit den som blivit firad när jag var liten, tror inte att någon av mina syskon har det egentligen, men hur det än är så när man har fyllt år och man inte fått något och man har ett syskon som går så sticker det i ögonen. jag har varit där mer en än gång och jag vill inte ha det så på mina barn. jag vill att de ska få ha sina kalas, även om jag tycker de är jobbiga, jag vill att de ska ha ungefär lika dana grejer. Alla frågar mig vad de kan ge Laban....men ge han sånt som Casper fick, en bobycar, sacksäck, ute grejer, traktorer...ja han fick mycket så varför inte ge han något sådant? Även om Casper har en grej betyder det inte att Laban vill ha en också. De bråkar om bilar, sackosäckar, spadar ja det mesta så varför inte ha två av varje grej? det kanske är tråkigt för oss, men för laban kanske det är roligt.

Nä nu ska jag sluta beklaga mig och ge mig av mot sängen och hoppas att jag får sova några timmar innan den jobbiga helgen och veckan kommer.