stormymysilusan: Kyla

Nu har kylan nått oss också. Men jag försöker tänka positivt, det har snöat i flera veckor nu och jag var less så det var ju bra att kylan kom så att det slutade snöa. Även om jag inte tycker om vintern och mår riktigt dåligt många gånger av den så försöker jag ha positiva tankar om den så att den inte blir så lång :)

Det är kallt ute, ja det går inte att komma ifrån och det är kallt här inne också, det är som att den kryper inåt, men vad gör man, jo man tar sig tid att fota när solen äntligen tittar fram, man bakar en massa :)

Imorgon kommer min älskling hem förhoppningsvis, har inte pratat med honom de senaste dagarna och det känns lite tufft men jag hoppas han hör av sig om inte flyget går iväg, om han blir sen eller ja vad som helst.

Här kommer lite bilder från våran promenad. Det var 27 när jag startade promenaden och när jag går nere på myrarna så är det säkert -35. Det var så kallt att min telefon dog under promenaden, det är tur att man inte behöver ringa efter hjälp eller något ;) Men så fort den hade legat inne i ca 5 min så kom den igång igen.

Jag tog med mig Gombo och Kaitum på promenaden, då det inte fanns några andra hundar som ville följa med. När det är kallt ligger de flesta i sängar och soffor och vägrar gå ut. Gombo hade inte så mycket till val, han höll på att riva stället med alla dessa lekar han kunde komma på. När jag sa att vi skulle gå ut så viftade han på svansen och sprang till dörren, jag släppte ut honom och det var som att han frös fast i bron där han stod. han rörde sig inte 1 meter, stod bara och tittade på mig som om jag var helt knäpp. Kaitum kom som en räddande ängel ut skuttandes och då vaknade Gombo till liv. De busade och härjade under promenaden, men den blev inte alls lika lång som den brukar, idag blev den bara ca 30 minuter då hundarna tyckte att det blev lite kallt. Sista 100 metrarna fick jag gå själv, då satt de i snön och kollade på mig och då sa jag "nu går vi hem" kom Gombo skuttandes av lycka och sprang sen tillbaka för att busa med kaitum.

När jag väl var hemma så var det inte alls några problem att få in hundarna och de sov gott, nästa sväng jag skulle ha ut dem glodde Gombo bara på mig och tyckte att jag kunde gå själv. Kaitum kom skuttandes och for ut i snön. Jag lät bli att gå. Kaitum lekte av sig på gården och brydde sig inte om att termometern visade -32. Det syns att han är en polarhund byggd för kyla. Under den tidigare promenaden var han mer under snön än på den. han körde ner huvudet under snön och sprang och slängde med huvudet så att snön yrde runt honom och då försökte han ta snön....såg riktigt kul ut :)

Här kommer några bilder jag tog innan mina händer höll på att frysa bort, det blev inte så många.