nu är jag less

Igår kväll meddelade jag släkten på pappas sida att jag var besviken och att jag känner mig utanför på något vis....så jag sa upp min bekantskap med dem...de lilla jag har. Jag vill inte ha med dem att göra. Tror jag mår bättre av det.

Det tråkiga är att de ringer min pappa och är arga....han har inte med saken att göra eller jo lite grann men det är inte han som sagt upp bekantskapen med dem utan jag...jag är vuxen så jag tycker de borde ringa till mig istället för till pappa.

Okej i deras ögon sätt är det kanske en bagatell grej att inte komma på bröllopet men det finns massa andra faktorer, tex att de inte kan hjälpa än när man ber dem om hjälp, de erbjuder inte några sovplatser när man åker ner, vi blir aldrig bjudna på något, som sakt jag bryr mig inte men det kanske gör ont i pappas hjärta att aldrig få vara en del av sin släkt? jag klarar mig utan dem, de är inte mina syskon.

Det som gör mest ont tror jag det är att jag bjöd alla pga av att pappa ville att jag skulle göra det. jag ville vara snäll och jag trodde innerst inne att någon i alla fall skulle komma, men pappa värkar ha en väldigt arbetsvillig släkt så alla 6 syskon (de som var bjudna) jobbar under midsommar.

Sen får jag höra från min mamma att de åker visst inte ner för att träffa syskon och släkt utan för att handla alkohol i tyskland och gå på en massa affärer....De tror inte att vi har sånt här eller? Annars så trodde jag att de handlade och åkte över till tyskland för de passade på meddan de var nere eftersom de flesta brukar jobba när de är nere och hur kul är det att sitta och vänta?

Sen för den delen så är det inte alltid de gör sånna grejer, de har hänt att mamma och pappa har åkt ner över en helg bara för att det har varit något, men sånt räknas väl inte....lite synd att jag inte har någon släkt som läser det här men men sak samma man kan ju alltid hoppas på att någon läser.

Hade jag fått höra en sån grej ja då hade jag sakt vad bra då behöver vi aldrig komma ner något mer då...men det är jag och jag är less som sakt...de kommer gå vidare, jag hoppas bara att de skiter i att tänka på mig och att pappa har inte med att jag säger upp bekantskapen.

Varför gör jag då det? Jo för att jag alltid kännt mig som om jag kommit från en annan planet när jag är där nere. jag har inget jag kan prata me dem om, jag tycker de beter sig illa mot min familj, det är viktigare att gå på kalas hoss någon kompis än en släktings bröllop, det går inte komma på dop eller något annan man bjuder in de på, de kom just å pass på pappas 50 års kalas, de gör skillnad på person och person tex mamma har bara blivit grattad när hon fyllde 50 (för att hon var där nere då, annars hade de aldrig firat henne)....ja då kan man gissa vad de är för en slaks släkt man har

jaja jag hoppas de blir lykliga av att ringa pappa och bråka, de kan inte ändra något nu, jag har bestämmt mig och jag mår bäst så, då behöver jag inte bry mig.

Annars då...casper är tok förkyld fortfarande och har haft några jobbiga nätter, men jag hoppas att det går över snart. Fast han är förkyld så hindrar de inte honom att göra en massa bus med lillebror, jag förstår inte hur de kan ha så mycket energi fast de är sjuka? jag skulle vara död om jag var sjuk och gjorde allt bus de gör.

mamma och pappa har kommit hem från norge och de har haft riktigt trevligt, lite synd bara att de ringde och förstörde pappas kväll...men men jag hoppas han inte klandrar mig för det jag har gjort :/

Nä nu ska jag krypa till kojs och hoppas att jag får sova bättre i natt.....det gör inte saken bättre att jag har tok ont i ryggen och det spelar ingen roll hur trött jag än är, det går inte sova...men någon tmme borde jag försöka lura till mig