Idag har jag fått uppleva hur farligt det kan gå med en bil som står i solen. Som tur var så gick det aldrig så långt men mitt hjärta hann slå två hundra extra slag i minuten....typ. Min son var inne på toa som snabbast, sen skulle han ut och hjälpa mormor med att klyva lite ved. Jag hjälpte honom ut och eftersom mormor redan höll på med klyven och min son är så fanatisk på alla maskiner som finns så jag tänkte att han springer ner till mormor på direkten. Jag började göra ordning för middagen och storebror kom in och frågade efter lillebror, jag sa att han var med mormor nere och kapade ved och storebror ryckte på axlarna och sa att han skulle inte vara och hjälpa mormor, han skulle vara inne. Efter en stund så reagerade jag på att kapen inte gick, tog för givet att mormor också gått in för att laga mat och min lilla Laban följt med henne. Kom på att jag skunne ha frysta grönsaker av min mor och tänkte samtidigt hämta Laban. Jag går ut och hör hur någon gråter, låter som det är långt bort, börjar titta mig omkring och av ren slump ser jag min lilla kille ligga och gråta i baksätet på våran bil. Snabbt upp med dörren och trösta honom, alldeles dyngsur i svett. I samma veva kommer mormor med grönsakerna, då hon skulle ha pommes av mig och undrar vad som skett och jag berättade. Då får jag veta att han aldrig gått ner till mormor utan hon tog förgivet att han var inne med mig.....han har alltså varit i bilen i 20-30 minuter och inte fått upp dörrarna.
Tror att både han och jag har lärt oss var sin läxa. Jag hoppas att han har lärt sig att inte leka i bilen och min läxa är att se till att bilen är låst och alltid se om han kommer iväg dit han ska.....gissa om jag blev rädd, tänk om jag aldrig gått ut ur huset tagit förgivet att han var inne hos mormor tills maten var färdig?
Så ni kan ju gissa att maten blev lite sen för oss då eftersom jag såg till att han drack vatten, duschade av honom, bytte kläder och självklart fick han en isglass före maten bara för att vara säker på att han fick i sig lite mer vätska.
Men det var inte så stor fara med honom, han åt en stor portion med mat och sedan var han med pappa hela kvällen, åkte traktor och tog reda på veden.
Som tur är så hittade jag honom i tid och jag hoppas verkligen att jag slipper fler liknande händelser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar