fästing panik

I förrgår när jag hade lagt mig i sängen för att mysa en stund med Gombo kände jag en knöl bakom örat, med en gång fattade jag att det var en fästing som satt där, vågade knappt titta eller klia, mitt hjärta bultade som aldrig förr och jag slutade att andas, men eftersom jag var tvungen att titta så höll jag kvar fingret där och tittade, mycket riktigt en fästing.....jag flög upp och Gombo for efter och funderade på vad vi skulle leka, från att total mysa till rena paniken och inte vilja vara nära honom. Jag var helt säker på att denna fästing skulle äta upp både min hund och mig. Det blev att ringa mamma och hon hade som tur min fästing penna som jag hade införskaffat när jag bodde nere i Skara. Det är tur att man har en mamma som vet vart man dräller saker. Det blev att spatsera över till grannen då och hon fick plocka bort detta äkliga vidriga kryp som inte alls har någon mening i livet att göra. (Min man bara skrattade och tyckte jag var patetiskt, men kan tillägga att han vägrade också att ta bort detta vidriga kryp.)

Sen har vi haft besök av en massa människor då vi haft kalas. Farmor och Lennart, Farbor Joakim, Morbror Micke, Moster Jenny och PJ, Nils, Frida och Noel, Morbror Mats, Amanda och lilla Adrian. Fullt ös hela dagen och ett riktigt kalas väder har det varit ute :) Det gillas.