blandade kännslor

Jag börjar vara allmänt less Laban för tillfället. jag är trött och slut och det gör inte saken bättre av att han skriker konstant från kl 21-01/02 någon gång. Jag tror han har någon slags kolik eller i alla fall magproblem. Han skriker hela tiden och ingenting hjälper. Inte nog med det ska man upp och ge han ersättning var tredje timme. Dock så väcker jag inte honom när han väl sover eftersom då är det rätt lugnt och skönt. men vi håller på och se om vi kan göra någonting åt skrikandet. Jag tycker att är det kolik att han ska skrika dygnet runt men det gör han inte utan det är bara på kvällen eller efter att han ätit, så vi håller på att undersöka och se vad man kan göra.

Men jag börjar vara less och känner att man är trött och har inte samma ork eftersom man inte får så mycket till hjälp eftersom min sambo har mycket att göra så är jag ensam med barnen under dagarna och man kan inte vila när Casper är igång. Min sambo har tyckt att det har varit rätt skönt när Casper är på semester eftersom han får sov morgon...det får inte jag, för mig spelar det inte någon roll om han är här eller inte eftersom jag ändå har laban som håller mig vaken dygnet runt.

Börjar känna att det är dags att försöka hinna ta hand om hästarna, att få mitt lilla andrum som jag inte har fått på över ett år. Jag har slutat göra allt som jag engång i tiden tyckt om att göra. Jag vet att de här på gården vill att jag ska sluta med hästarna också, men de är det ända andrum jag har kvar och de vägrar jag ta bort. Försvinner dom så dör jag, då kommer jag att bli tokig och inte veta vad jag ska göra....gissar att de flesta tänker...du kan alltid tänka på att ta hand om din familj...det gör jag ju redan 24 timmar om dygnet. När ska jag få bry mig om mig själv och mina tankar. Har nog inga egna tankar, som det är nu när jag kommer från en kort stund handlar mina tankar om hur snart jag måste vara tillbaka till mina barn så att ingen blir tokig på dem. Eller så är mina tankar helt tomt....de på jobbet brukar fråga om vad jg sysskar med om dagarna förutom ta hand om mina barn eller djur...ska jag vara ärlig inget...det är rätt skönt att stirra ut i toma intet och inte tänka på något eller bry sig om något...det som är hemskt att vara så här trött det är att man glömmer bort vad man pratar om, man glömmer vart man har lagt sina grejor man har glömmt allt. Man orkar inte hller göra något, att bara stiga upp är en kraftanstängning som tar slut på en resten av dagen.

Men jag hoppas att min sambo kan få lite mer tid med våra barn så att jag kan få mitt andrum eller mer tid för oss i familjen allmänt så att man får känna sig älskad, för just nu gör man inte det. Jag vet att han älskar mig, men det skulle aldrig skada med att han någon gång kom och sa nej idag ska jag inte vara med att bygga kojer eller köra traktor eller vad de nu håller på med, utan han säger idag ska jag vara med familje, idag tänker jag tillbringa hela dagen med dem. Det skulle vara riktigt skönt och inte vara en puss och sen jag ska gå och göra....vad de nu håller på med.

Sen har jag bestämmt mig för att Laban kommer vara det sista barnet för mig. Kanske om si så där 5-10 år kommer jag kanske tänka mig ett till men inte före det. Jag är så trött och slut så jag tror ett tredje barn skulle ta död på mig. Jag kommer inte palla 3 små barn i alla fall. Nog för att jag hemskt gärna hade velat ha en liten flicka, men jag tror aldrig jag kommer att få en så jag får nöja mig av att bara bli farmor och aldrignågon mormor...men vem vet mina barn kanske aldrig vill skaffa barn själva så jag kanske inte ens blir farmor...men det får tiden utvisa...